”Jag har studsat genom livet som en flipperkula”

Dragningen åt det intellektuella gav sig tidigt till känna hos Niklas Hjulström. För den tioåriga Göteborgspojken var inte bara tämligen blyg, väldigt snäll och artig. Han var lillgammal åt det vetgiriga hållet. När han blev intresserad av något ämne kunde han ”förlora sig och nördigt ge sig hän”.

OS 1972 var ett sådant ämne.

– Jag läste allt om olympiaden, klippte ut bilder och skrev egna artiklar. Föräldrarna fick en ny OS-tidning varje dag.

När han började på gymnasiet och mötte likasinnade hände något nästan mirakulöst.

– Jag föddes som person. På högstadiet var jag en följare och försökte att smälta in, på gymnasiet vågade jag ta för mig.

Han fortsatte att ta för sig i en intellektuell miljö, nu vid Göteborgs universitet där han studerade engelska, sociologi och musikvetenskap.

– Det var sexigt och spännande med det akademiska sättet att analysera problem.

Böjd att följa sin läggning att bejaka erbjudanden provade han på åtskilligt. Inte förrän han erbjöds att vara med i ett tioårigt akademiskt projekt drog han i nödbromsen.

– Det var första gången jag sade nej, väldigt olikt mig. Jag tyckte att tio år var alldeles för lång tid.

Nödbromsningen gav 26-åringen ett tillfälle att testa något nytt. Med tanke på pappa, skådespelaren Lennart Hjulström, låg Scenskolan närmast till hands.

– Jag hade en stor vilja att utforska saker, men i den akademiska världen skulle bara några få ta del av mina slutsatser. Att berätta på scen skulle vara roligare, jag kunde nå fler, greppa fler problem och komplicera bilden.

Det avgjorde saken, en skådespelare förlöstes. Och bara ett par år efter Scenskolan fick han sitt stora genombrott som polisassistenten Skacke i Beck-filmerna. Ännu ett par år senare regidebuterade han, för att tätt därpå utses till chef för Angeredsteatern.

Men Niklas Hjulström har flera strängar på sin lyra och har aldrig släppt taget om sin musikaliska sida. Låten Burnin’, som han gav ut som ena halvan av popduon Cue, blev en enorm succé och singeln sålde i 90 000 exemplar.

– Som skådespelare har jag spelat biroller för det mesta. Att stå på scen och sjunga med ett band är som att spela Hamlet.

Trots att livet även har innehållit motgångar är han mer än nöjd.

– Jag känner mig privilegierad och ångrar ingenting. Fast i vissa skeden borde jag kanske ha satt upp mål och jobbat för att uppnå dem. Ibland har jag studsat genom livet som en flipperkula.