Fåglarna ger ny energi

Text: Ingela Rutberg
Publicerad 18 februari 2012 6.30 Uppdaterad 18 februari 2012 6.32

Familj.
Naturen hjälpte Anette Strand att hitta livsglädjen igen. Då var hon ofta ensam tjej bland fågelskådarna, men nu upptäcker allt fler kvinnor att det är kul att spana efter fåglar.

KRISTIANSTAD. På bron ut till Naturum pilar en kvinna från sida till sida med sin kikare om halsen, medan hon pratar och förklarar för personen intill. Det första hon säger när vi möts en stund senare ute på Naturum är ”såg du utterspåren?” och jag tänker ”Vilka spår? Uttrar här i centrala Kristianstad?”. Jodå, berättar Anette Strand, spåren syns tydligt i isen vid vassen.

Fem minuter senare berättar hon lika entusiastiskt om havsörnen som sveper över Helge å varje dag och pilgrimsfalken som kan ses vid järnvägsstationen. Det var för fåglarnas skull hon flyttade till Kristianstad för 13 år sedan.

– Jag valde Kristianstad på grund av Vattenriket. Det är så varierat och det finns så mycket att se året om.

Anette Strand har alltid kikaren med sig. Man vet aldrig när en oväntad fågel sveper förbi. Men när hon hittade tillbaka till naturen i mitten på 1990-talet lånade hon sin mammas kikare och försökte lista ut vad hon såg.

Hon var student och på väg att bli lärare när hon började känna sig nedstämd. För att komma ur depressionen gick hon ut på långa promenader i naturen utanför Lund. Så småningom blev hon allt mer nyfiken på det hon passerade.

– Jag började notera vad jag såg och att jag inte visste vad jag såg. Då väcktes en nyfikenhet och det drog upp mig. Jag fick energin tillbaka.

Hon blev medlem i en fågelklubb, lärde känna andra fågelskådare, åkte på exkursioner och upptäckte allt fler fågelarter. När utbildningen närmade sig sitt slut och hon skulle välja praktikplats bestämde hon sig för att flytta till Kristianstad.

Många tänker sig en fågelskådare som en medelålders man i gröna kläder med skägg som står och hummar initierat med andra fågelexperter vid sin kikare, men sådana förutfattade meningar tar Anette Strand effektivt död på. När hon började skåda mötte hon i och för sig mest män. De kvinnor hon träffade hade i många fall följt med sina män ut, ibland motvilligt. Hon minns en man som hoppade ur sin bil i kostym och lågskor för att spana efter några fåglar, medan hustrun väntade i bilen.

I dag möter Anette Strand fler kvinnor som är ute och skådar på egen hand.

– Jag har en känsla av att många kvinnor börjar när barnen är utflugna. Kvinnor tar sig mer rätten till egna liv och har ekonomisk möjlighet att köpa kikare och bil, för att kunna åka ut och skåda.

Hon tror att kvinnor också kan ha känt sig dumma när de mött ”hårdskådare” som hon kallar de hängivna, ofta män, som samlar på arter och grottar ner sig i detaljer i fåglarnas fjäderdräkt. Men det finns också många fågelskådare som vill dela med sig av sin kunskap utan prestige. Allt fler studiecirklar startas och dit anmäler sig gärna kvinnor. Sedan vågar de delta i fler diskussioner. Det behöver inte vara märkvärdigare än att man är nyfiken på fåglar.

– Folk gillar fåglar och kan fåglar, men vill inte kalla sig fågelskådare, men det är de. Ornitolog låter som om man måste ha forskarutbildning, men så är det inte.

Hur många prov hon än har att rätta ger hon sig alltid tid att gå ut och skåda under helgen. Eftersom hon inte har bil håller hon sig ofta nära centrum, på Linnérundan, Hammars pynt, Ekenabben, Håslövs ängar eller Lingenäset.

När hon har lov bär det betydligt längre iväg. På jullovet var hon i Gambia, på sommarloven har hon besökt fågellokaler i Ecuador, Uganda, Galapagos, Australien och Botswana. Drömresan är att följa med ett forskarfartyg till Antarktis och se de stora pingvinkolonierna, men den får nog vänta till pensionen eftersom den infaller under en intensiv period av vårterminen, mars till april.

Men känslan är densamma, oavsett om hon fryser vid havet på Bjärehalvön, där föräldrarna bor, eller svettas i Uganda.

– Jag kan stå i Kattvik i fem-sex timmar och det är kallt som satan, men hela tiden har jag känslan av att vad som helst kan hända när som helst. Det gör det tillräckligt roligt, fast det inte händer någonting.

Fågelskådningen blir som meditation. Att stressa är omöjligt. Missar man tranorna om våren så får man vänta till nästa vår. Det går inte att vara någon annanstans än här och nu. Det gör fågelskådning till den bästa fritidssysselsättningen, tycker Anette.

– När man har flow är man helt i nuet. En hobby ska vara tillräckligt lätt utan att man behöver ha förkunskaper, men också tillräckligt utmanande för att man inte ska tröttna.

På vägen tillbaka visar hon var uttrarna gått. Deras fyra trampdynor syns tydligt i snön. Jag inser att Kristianstad innehåller mycket mer än vad jag har sett.

Tävlar alltid i ”På spåret”

Ålder: 41 år.
Uppväxt i: Påarp på Bjärehalvön.
Bor: Kristianstad.
Familj: Mamma, pappa, storebror, lillasyster och deras familjer.
Yrke: Lärare i historia och samhällskunskap på Söderportgymnasiet.
Intressen: Fågelskådning, resor och böcker.
Läser just nu: ”Båten” av Nam Le.
Tittar på: ”På spåret” ihop med en kompis, vi brukar öppna ett chattprogram i mobilen och skriva svaren så fort som möjligt.
Lyssnar helst på: ”Trubbel” av Freddie Wadling.
Lagar helst: Ingenting. Jag äter lunch i skolan och färdigmat på kvällen.
Drömresa: Papua Nya Guinea och Antarktis.

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu