Han värnar om hundens rätt i samhället

De sju hundarna svansar glatt viftande runt benen. Malinois och dansksvenska gårdshundar rusar runt och hälsar på hundars vis. Att familjen är hundintresserad är ingen överdrift.

– Mitt hundintresse började i ungdomen, när jag gjort lumpen. Jag fick inte ha hund hemma, efteråt skaffade jag en schäfer och började även utbilda den till tjänstehund, säger Rolf Weiffert.

Han kom i kontakt med den lokala brukshundklubben, engagerade sig och på den vägen har det fortsatt. Han har varit ordförande i Kristianstads brukshundklubb i två omgångar, och sedan flera år även engagerad i distriktsstyrelsen för Skåne.

Ansträngande möten

I våras valdes han till ordförande för hela SBK, Svenska Brukshundklubben. En förening med 60 000 medlemmar, och lokalföreningar i nästan varje stad. Bara i Kristianstad finns det tre, med en fjärde på gång i Degeberga.

– Jag funderade och tackade ja till förfrågan. Det är ju så att någon måste göra det. Det här är ett intressant och viktigt område. Men jag var väldigt trött efter mitt första styrelsemöte. Som ledamot kan man sväva bort i tankarna någon gång, som ordförande måste man vara med hela tiden, höra allt som sägs och veta vem som har ordet härnäst.

Viktigt vara aktiv

Brukshundklubbarna är sprungna ur ett gammalt försvarsmaktstänk, som frivilligorganisation. Det innebär att det finns många olika typer av medlemmar inom organisationen. Allt från de unga, pigga som gärna sysslar med tempofyllda sporter som agility (hinderbana för hundar), till de som är mer intresserade av lydnad, spårning och tjänstehundar åt försvaret.

– Oavsett vilket intresse man har, är det viktiga att man aktiverar sin hund och har kul tillsammans, säger Rolf Weiffert och vet samtidigt att föreningen måste göra mer för att locka till sig fler medlemmar.

Syns på fler sätt

Hundintresset är fortsatt stort i Sverige, och även om registreringarna minskar, är det inte säkert det speglar hela sanningen. En del hundar registreras aldrig.

Samtidigt syns hunden på ett annat sätt idag. Från att var dressade modedockor i Paris Hiltons värld till att vara vårdhundar på äldreboenden. Eller till att vara aggressiva mördarmaskiner i vissa rubriker. Mellan alla åsikter och trender vill SBK styra sig fram och förmå hundägarna till en god hundhållning.

– Vi är inte för förbud av vissa raser. Det handlar mer om ett hundägarproblem, säger han apropå debatten om kamphundar.

Även om han själv har svårt att förstå varför det avlas på vissa hundar. Ett annat problem är att de hundägare som har störst problem, är dem som är svårast att locka till en brukshundklubb.

Flera utmaningar

SBK har en omfattande utbildningsverksamhet, med väl utbildade instruktörer som håller i allt från valp- och lydnadskurser till rena tävlingar. De möter samtidigt allt mer konkurrens från privata aktörer och har haft svårt att marknadsföra sig själva.

Det är en av utmaningarna som Weiffert och den nya styrelsen har att ta tag i: Få fler att bli medlemmar och förstå vilken nytta de kan ha av organisationen. Men också att anpassa organisationen efter nya tider och nya medlemmar.

– Ett exempel är att vi numer har betalda instruktörer i vissa kurser, på vissa orter. Det kommer att spridas mer. Det var stort motstånd mot detta, SBK är en ideell förening. Men samtidigt kan vi inte stå kvar på 1960-talet, då blir vi förbisprungna.

Ett annat är kanske att de ska hålla fler kurser i bostadsområden, och komma närmare de människor som inte kan ta sig ut själva till brukshundklubbarna, som ofta ligger lite avsides.

Värnas i samhället

Den största utmaningen tycker han dock är att värna hundens rätt i samhället. Den börjar ifrågasättas mer och mer – inte minst på grund av kamphundsdebatten.

– Hunden behövs, och fyller en stor nytta. Tänk bara på alla vårdhundar, eller motion de ger sina ägare. Vi har till och med tänkt på att införa hundar i kriminalvården, likande vårdhundar, men än har det bara stannat som tanke.