Britas broderier

Hon har varit fosterbarn i Vanneberga. Mannekäng i New York. Hemmafru i New Hampshire. Och bonde på Österlen.

– Jag har brutit upp under hela mitt liv. Det har varit fly, fly, fly, säger Brita Ek.

Efter det senaste uppbrottet har hon ägnat allt mer tid åt handarbete. Hon gör kuddar, vantar, väskor och "livstycket" – ett stort och mycket personligt projekt .

– Min dotter sa till mig att du som har varit med om så mycket borde skriva en bok, men jag har aldrig vart särskilt duktig på att skriva.

På "livstycket" har Brita i stället broderat hela sitt livs historia.

Släktingar och bekanta, hus, årtal, händelser, miljöer. Allt finns med. Både bra och dåligt.

Det började inte särskilt bra. Brita föddes i Vanneberga men hennes mamma var för ung föra att ta hand om henne.

I stället för att hon skulle hamna på ett fosterhem förbarmade sig hennes snälla moster över henne.

Hennes styvpappa var dock inte lika godhjärtad. Som 17-åring blev det outhärdligt och då bestämde sig Brita för att fly till en släkting i New York.

– Men jag lovade min styvmamma att när hon blev gammal och skruttig så skulle jag komma hem och ta hand om henne.



I New York flyttade Brita snart ihop med tre andra unga tjejer. De delade på en lägenhet på Manhattan.

Hon pluggade engelska och fick rådet att börja på mannekängskola, eftersom hon både var lång och snygg.

Men hon behövde lön och ett arbete.

Hon vandrade runt mellan olika butiker och frågade om någon hade ett ledigt jobb inför julen.

Det visade sig att det exklusiva varuhuset Saks Fifth Aveue behövde en mannekäng på sportswear-avdelningen.

Hon fick fast anställning. Och visade under årens lopp både kläder från Christian Dior och Coco Chanel.

Så småningom träffade hon en amerikansk flygkapten. De gifte sig, fick tre barn och levde ett normalt liv.

Men när hon efter 30 år i USA fick reda på att hennes cancersjuka styvmamma låg för döden fanns aldrig någon tvekan.

Hon hade ju lovat att komma tillbaka.

– Jag köpte en gammal skruttig bil och körde runt henne i den varenda dag. Jag var med "mamma" till den sista dagen hon levde. Jag sa "mamma du har varit den bästa mamma, man någonsin kunnat haft". Hon svarade att jag aldrig hade ställt till med några bekymmer, jag heller.

Efter mammans död träffade hon kärleken och flyttade ihop med en bonde på Österlen. Efter ett 22-årigt misslyckat äktenskap var det dags att bryta upp igen.



Nu har 70-åriga Brita Ek har slutat fly. I dag bor hon ensam i en lägenhet i Kristianstad. Hon handarbetar, umgås med vänner och går ibland på dans.

Hon gör precis vad hon vill och har aldrig trivts bättre.

– Jag kom till livet på ett trist sätt och vill inte avsluta det på samma sätt. Livet är för kort för att det ska vara trist.

I Kristianstad saknar hon inte ens Manhattan.

– Jag tycker att Kristianstad är en härlig stad. Gatorna i centrum ligger likadant som i New York, även om det är lite mindre. Och Tivoliparken kan man ju jämföra med Central Park (skratt).