Åsa Carlsson: Åsa Carlsson: Vitlök är mitt viktigaste vapen
Vem har kommit på att djur ska vara små? Och med djur menar jag främst insekter. Kattungar kan få lov att vara små, hade de hållit sig små hade jag trotsat min allergi och skaffat mig en. För smått och lurvigt kan vara alldeles, alldeles oemotståndligt. Om det inte är en påpälsad gråsugga. Eller luden spindel. Eller en bärfis med kraftig skäggväxt.
Men i övrigt. Du vet, du kör i skymningen och anar något i vägrenen. Hade det varit en elefant, då hade du inte bara anat. Då hade du vetat på någon kilometers håll att det står en elefant där framme. Inte riktigt samma sak när en sprättig fasan bestämmer sig för att begå harakiri på motorvägen framför din bil. Du hinner inte ens ana.
I sammanhanget kan jag för resonemangets skull hålla med om att skadorna på främst bilen och mig hade varit avsevärt större om jag kört på en elefant än om jag aldrig så lite nuddat en liten virrig fasan, men för djuren i fråga hade nog resultatet varit tvärtom. ”Det svider i min tå-förvåning” för elefanten, ”------” för fasanen.
Kanske kommer min smådjursfobi från Olle Adolphsons ”Okända djur” och raden ”många syns inte men finns ändå”. För jag tycker nog att de ska vara synliga, djuren. Jag har spindelfobi sådär så det kryllar sig i struphuvudet och paniken lurar när jag ser en spatsera omkring som om den inte fattar hur läskigt det är med åtta ben. Handflatestora fågelspindlar tycker jag inte är lika äckliga, visst, de borde kanske raka sig om de inte vill framstå som hipsters alternativt IS-krigare, men de är stora nog för att man skulle märka om de ville kliva innanför byxbenet på en. Men våra svenska pyttesmå men JÄTTEläskiga spindlar är det tvärtom. Det är därför de är så äckliga, de kan ta sig in precis överallt.
Låt mig inte börja med tvestjärtar. Vi hade en lekstuga när jag var liten, där vi ibland fick övernatta. Superspännande ju. Tills den dagen en familj tvestjärtar (och de var nog emot preventivmedel för de var inte få) flyttade in i nyckelområdet i dörrkarmen. Så. Läskiga. Sedan den dagen jag upptäckte dem sov jag aldrig mer i lekstugan.
För att ställa mig på motpartens sida, som tycker att insekter är fina eller nåt, så kan jag hålla med om att en två meter lång tvestjärt hade äcklat mig ungefär lika mycket – men jag hade i alla fall sett den! Jag hade inte oroat mig för att den försökte bygga bo i mitt öra.
Har funderat på om det är någon insekt som är okej. Två ja finns. Fjärilen och trollsländan. Det är något med den fula puppan som blir så vacker och så trollsländan med dess enda dag i livet. Vilket förstås är en romantiserad slags fabel, då de lever i alla fall i några veckor. Men ändå.
När nu insektssäsongen är på gång har jag därför rustat mig med det viktigaste vapnet mot den läskigaste av dem alla. Fästingen är nämligen lik en vampyr – den undviker vitlöksdoftande blod. Vitlökskapslar och färsk vitlök är således min drog under sommaren. Vik hädan alla små monster. Fram för elefanterna!
