Barnens klädval inte bara yta

Familj
Foto:

Blått till sonen och rosa till dottern – för många är det ett oskyldigt val. Men kläderna spelar större roll än vi tror. De påverkar hur våra barn blir bemötta och hur de bemöter varandra.

Artikeln publicerades 26 september 2012.

Ena halvan av barnavdelningen går i grönt, blått och grått. Här finns kläderna med snabba bilar och muskliga monster på. Andra halvan är rosa och lila. Här finns glittertryck och gulliga djur, hjärtan och blommor på kläderna. Budskapet är tydligt; där handlar killarna, här handlar tjejerna.

Då och då blossar debatten om tjej- och killkläder upp på Facebook och i media.

Många föräldrar vill inte begränsa barnens val genom uppdelningen. En av dem är Kristina Henkel, som jobbar på utbildningsföretaget Jämställt.

– En förälder som vill se alla barnstrumpor får ju gå till två olika avdelningar, det är absurt. Och ju mer vi delar upp barnen desto mer könssegregerat blir det, även på andra områden som vänskap och lekar, säger hon.

Men många villockså behålla särskiljandet mellan tjejkläder och killkläder, och tycker det är viktigt att lätt kunna avgöra barnets kön.

– Det är kopplat till hur vi vuxna tänker kring identitet, vi blir nervösa om vi inte kan avgöra om en person är man eller kvinna, säger Kristina Henkel.

Hon tycker inteman ska förringa diskussionen kring barnkläder och göra den ytlig.

– Barnens identitet och självbild byggs upp av det här, genom uppdelningen skapar vi osäkra barn som måste ha på sig vissa kläder för att känna sig trygga. Det skapar också hierarkier mellan barnen, kläderna blir statusmarkörer – vem har finast eller tuffast kläder?

Ett problem äratt tjejkläder ofta är ömtåligare och har ljusare färger, något som kräver att tjejerna leker mer försiktigt för att inte skada dem.

– Indirekt får de känslan att de ska vara mer försiktiga även om ingen ber dem om det. Och det gör ju ont att skrapa knäna i tunnstrumpbyxor. Samtidigt kanske tajtsen från tjejavdelningen är bättre att klättra i än de bylsiga jeansen från killavdelningen.

Barnen blir också bemötta på olika sätt av vuxna beroende på vad de har på sig.

– Vad söt du är i den där klänningen, eller vilken tuff tröja, säger vi och hjälper till att befästa de stereotypa roller som finns i samhället, säger Kristina Henkel.