Cirkus Scalas grundare är död

Malte Johansson, Sibbhult, har avlidit i en ålder av 82 år. År 1945 startade han tillsammans med sina tre bröder Cirkus Rolando. 1959 sprängdes kvartetten och de två yngsta bröderna, Harry och Malte, startade Cirkus Scala, som sedan drevs av sönerna Jerry, Jimmy och Jonny. Under denna vinter har dock bröderna tagit beslutet att definitivt lägga ner Cirkus Scala, men cirkustraditionen en lever vidare inom släkten i och med att Malte Johanssons barnbarn uppträder som ryttare. Hans närmaste är makan Helli, Sibbhult, sönerna Jerry, Östanå, Jimmy, Hästveda, och Jonny, Varberg, samt dottern Jenny, Sibbhult. Kristianstadsbladet har valt att åter publicera den intervju med Malte Johansson som gjordes i samband med hans 75-årsdag. nnn Sibbhultsbon Malte Johansson, tidigare direktör för Cirkus Scala, kan blicka tillbaka på ett händelserikt liv i och utanför manegen. "Minnenas arkiv" är välfyllt, och Malte har massor av historier att berätta. Om sin uppväxt, besvärliga arbetsförhållanden och stora framgångar. – Det var inte alltid en dans på rosor, men så här i efterhand var det den bästa uppfostran fyra grabbar kunde få, säger Malte Johansson om sin barndom. Yngst i en brödraskara på fyra växte Malte upp i ett otillgängligt skogsområde utanför Diö. Modern uppfostrade pojkarna, fadern arbetade som stuckatör. – Mor uppfostrade oss, men om vi hittade på jäkelskap talade hon om det för far och då blev det bassning när han kom hem från jobbet. – Det var naturligtvis inte roligt, men så här i efterhand har jag insett att det var den bästa uppfostran man kunde få. Barn som hittar på tokigheter måste få veta att de gjort fel, menar Malte som inte har mycket till övers för moderna uppfostringsmetoder. Fadern insåg så småningom att sönernas möjligheter till en yrkeskarriär inte var de bästa i Diö. Han sålde huset och familjen flyttade till Växjö. Det var också i Växjö som bröderna Johansson tog sina första, stapplande cirkussteg. – Mina två äldsta bröder, Gösta och Roland, började med frisksport och gick så småningom med i en akrobatgrupp. – Harry (tredje brodern) och jag ville naturligtvis inte vara sämre och tillsammans grundade vi Växjö kraftgymnaster, berättar Malte. När de kom hem till sin far och berättade att de ville satsa på en karriär inom cirkusen blev kommentaren kort och koncis: "Det är ert beslut, och vill ni ha det så skall jag inte hindra er. Men kom ihåg att om det stundar kärva tider skall ni inte komma hem och be om hjälp". – Far var hård, men rättvis. Och även om våra första år i branschen var tuffa så tog vi honom på orden. Vår stolhet förbjöd oss att be om hjälp, säger Malte. De självlärda bröderna fick en del jobb på tivoli och danstillställningar och 1936 kände de sig redo att ta kontakt med landets dåvarande cirkuskung, Henning Orlando. – Vi blev engagerade av Orlando ganska snabbt och han blev vår verklige läromästare. – Tydligen insåg han också att vi en dag skulle starta cirkus på egen hand och gav oss ett mycket värdefullt råd. Han sade: "Vad ni än gör pojkar, så håll ut. Intresset för cirkus går upp och ner, men för den som aldrig ger upp kommer det att gå bra." Henning Orlando blev den som hjälpte bröderna ut i världen. Först ordnade han jobb åt dem på den kombinerade cirkusen/teatern Hippodromen i Malmö. Därefter var det genom Orlandos kontakter med agenter i Danmark som National Scala i Köpenhamn tecknade kontrakt med Malte och hans bröder. – Plötsligt började allt gå som på räls. Vi reste under artistnamnet Rafnistas, fick kontakt med tyska agenter och i slutet av 30-talet var vi på plats i Dresden. Rafnistas hade engagerats som "blixtakrobater" av "Haus Vaterland" i den tyska staden. Under tiden i Tyskland skördade bröderna Johanssons stora framgångar, men kom också i kontakt med nazismen. – Första gången vi konfronterades med den nazistiska ideologin var när vi övade in vårt program till ett stycke musik av en judisk kompositör. Under repetitionerna dök folk i SS-uniform upp och talade om att musikvalet var olämpligt och att vi var tvungna att byta ut stycket. En annan incident förknippad med nazismen var när Gösta Johansson besökte en frisör i Hamburg. – På den tiden hade vi alla långt mörkt hår, något som många hade varnat oss för. När Gösta kom tillbaka från sitt frisörbesök var hans utseende förändrat. Utan att fråga hur han ville ha sin frisyr tog barberaren fram en rakapparat och kapade håret, samtidigt som han sade: "I dag har vi Tyskland, i morgon världen". Riktigt obehagligt blev det när den tyska krigsmakten ville skriva kontrakt med Rafnistas om uppträdande på soldatförläggningar. – Vi vägrade skriva på, och förstod i samma stund att vi var tvungna att lämna Tyskland omgående. Annars skulle det vara för sent. Strax före krigsutbrottet var bröderna tillbaka i Sverige. Under en femårsperiod turnerade man som Rafnistas med en egen cirkusvarieté. 1945 kände man sig mogna att starta egen cirkus, som fick namnet Rolando efter Roland. – En dröm hade gått i uppfyllelse, ler Malte. Det gick bra för Cirkus Rolando, men efter en del meningsskiljaktigheter gick bröderna skilda vägar 1959. Gösta och Roland fortsatte med Cirkus Rolando, Malte och Harry grundade Cirkus Scala. Året efter gick Gösta bort, Cirkus Rolando var historia. Med ett koppel av internationellt erkända artister etablerade sig Cirkus Scala som en av landets främsta. – Framförallt fick vi massor av beröm för att vara den enda cirkusen som bjöd på mer än vad programmet utlovade, minns Malte och berättar att man alltid såg till att ha oannonserade extranummer i showen. Under turnerandet hade han träffat Helli, som också var i cirkusbranschen. Tycke uppstod och tillsammans fick de tvillingarna Jimmy och Jonny samt dottern Jenny. Helli hade sedan tidigare en son, Jerry, och alla barnen lotsades sakta men säkert in i manegen. – Det var helt frivilligt, men de hade naturliga förutsättningar och därför hade det varit fel om de inte fått en chans att utvecklas ytterligare, förklarar Malte. 1967 lät han Harry sköta Cirkus Scala på egen hand och började i stället turnera med sönerna. –  Jerry, Jimmy och Jonny hade ett framgångsrikt ryttarnummer och 1977 slog de igenom på allvar. Då vann de nämligen ryttarklassen vid cirkus-VM i London, berättar Malte stolt. Tretton års turnéliv tillsammans med sönerna hann det bli innan Malte drog sig tillbaka. Samtidigt tyckte Harry det var dags för ett generationsskifte i Cirkus Scala. – Johnny lämnade cirkuslivet, men Jerry och Jimmy beslöt sig för att föra familjen Johanssons cirkustraditioner vidare. I dag är de direktörer för Cirkus Scala, dottern Jenny har medverkat som luftakrobat och Jerrys hustru, Beverley Hill, fungerar som konferencier. Jerrys och Beverleys son Antony är redan en fullfjädrad ryttare och flera av Maltes barnbarn är på väg att bli cirkusartister. Själv bevakar Malte de yngre generationernas framfart på avstånd och kan konstatera att de har det bättre förspänt än vad han själv och hans bröder hade när de gav sig in i branschen i mitten på 30-talet. – Det fanns en tid då cirkusfolk inte var värda någonting. I dag betraktas vi tack och lov som rumsrena i de flesta kretsar, skrattar Malte som är övertygad om att hans älskade cirkus kommer att klara sig även i framtiden oavsett i vilken riktning konjunkturkurvan pekar. – Det går upp och ner i alla branscher. Men cirkus är konst för den breda massan. Ärlig konst som inte lever på bidrag, och som därmed aldrig ligger någon till last. Sådant vinner i längden. Anders Mårtensson