Han fortsätter att tycka till om staden

 – Handlarnas attityd till centrum som fristad för handel är förvånande 2012, man tror sig kunna stänga in sig i centrum. Redan för 30-40 år sedan fanns det önskemål från de stora aktörerna att etablera shoppingcentra mellan motorvägen och nya sjukhuset.

– Studiebesök i USA på 60- och 70-talet öppnade upp ögonen för stadskärnornas förslumning och uppväxande vildvuxna externa köpcentra. Skrämmande.

Arbetade långsiktigt

En levande aktiv stadskärna med kompletterande köpcentra i närområdet som bildade en mångsidig handelsplats var önskemålet, påpekar Carl-Erik Sandelin.

– Under mina år som ordförande i Handelsföreningen 1978–2008 arbetade vi långsiktigt, målmedvetet och konsekvent för att öppna upp Kristianstad till regionalt handelscentrum för östra Skåne och Blekinge, för att konkurrera med västra Skåne. Vi fick ett förtroendefullt samarbete med det politiska. Vi fick gågator, utökade parkeringar av vilka omdaningen av Västra Boulevarden var viktig men det tog 20 år.

– Med gågatorna fick vi möjlighet att engagera hela stan i olika aktiviteter varje månad i samarbete med olika föreningar och intressegrupper.

En tidning, Långlördagsbladet i samarbete med Kristianstadsbladet och en upplaga på cirka 118 000  exemplar och 300 000 läsare, senare namnändrat till Kristianstad Open, skapades.

– Halva Skåne och Blekinge kom, trivdes, trängdes och handlade. Hela centrumideologin bygger på att hela centrum är attraktiv. Vi fick mycket studiebesök från hela Norden, ryktet om Kristianstad spreds. Vi hade mycket idéer för att utveckla centrum och parkeringar, men andra tider råder idag.

Nu tar man bort livsviktiga parkeringar, bygger Östra Centrum, ett enormt köptempel längs med hela stadens östra sida, och samlar merparten av parkeringarna där. Gågatorna kommer att bli lika tomma som Lilla Torg, när torghandeln har slutat för dagen, spår Carl-Erik Sandelin.

 Startade 1894

Carl-Erik Sandelin beskriver sig som en bläckfisk som hade ett finger med lite varstans för att Kristianstad skulle utvecklas som handelstad och regionalt handelscentra, även långt efter det att han lämnade ”Sandelins” 1992.

 – Farmor och farfar startade 1894 på Tivoligatan. Tio år senare byggde man nytt vid Östra Storgatan på ”norr”, stans handelscentrum med alla järnvägslinjerna. Mina föräldrar tog över 1931, utökade och startade upp en kravattfabrik och grossiströrelse, vilka avvecklades när far dog 1952 och mor ensam fick föra befälet.

Då var han 14 år men vad han skulle jobba med stod ristat i sten sedan många år.

– Det var för mig som för en ”bonnapåg” och son i huset, det förväntades att jag skulle ta över. Jag växte upp med affärer, man kan säga att det var min lekplats och läroplats, tills jag var gammal nog att kunna börja hjälpa till.

Flyttade till torget

Han var ute på olika praktikplatser, lärde sig hur man inte skall sköta en affär. Efter Textilinstitutet i Borås och Köpmannainstitutet väntade jobb i Tyskland och England.

– Nu är vi inne på 60-talet, jag tar över och 1966 flyttar butiken till Lilla Torg. Det var VeHås gamla lokal, föregångare till Domus som året innan invigt sitt nya varuhus.

Greps av panik

Modet växlar och Carl-Erik Sandelin har varit med om alla växlingar. Swing-pjatten på 40-50-talet som hade sin grund i den amerikanska kulturen och musiken med stora hattar och väldigt randiga och figurnära kostymer.

– Priskontrollen var kvar men textilransoneringen efter andra världskriget hade släppts. Folk hade börjat återfå tron på framtiden, tills finansminister Sträng med kort varsel införde omsättningsskatt 1 januari 1960 med 4 procent (föregångare till mervärdesskatten).

Med textilransoneringen i färskt minne greps folk av panik, hamstrade och trodde domedagen var nära. Sedan gick det upp för dem att 95-kronorskostymen bara blivit 4 kr dyrare.

– Efterkommande många momsskattehöjningar resulterade bara i en mindre köprusch, konstaterar Carl-Erik Sandelin.