Han håller

Familj

kurser i glödvandring

Familj

Artikeln publicerades 23 september 2010.Han beskriver livet som en tom, svart tavla som man är fri att fylla med vad man vill. Enbart fantasin sätter gränserna brukar det heta, men för Sigfrid Pettersson står fantasin för något som i stället vidgar gränser. Ett problem finns dock.

– Det finns alltid bitar av oss själva som vi inte vill kännas vid. Det är som sårade små barn som klottrar på tavlan för att bli sedda. Vi måste först ta hand om dem för att kunna bli fria och fylla tavlan med vår kreativitet.

Alla måsten och förväntningar i livet gör att människan hämmas i sin strävan att leva ut och bejaka sitt sanna jag, menar han. Det var sin egen jakt på att bli trygg i sig själv och våga stå emot yttre krav som ledde honom dit han är i dag. Nu vägleder han andra, dels med hjälp av glödvandringar, dels som EQ-terapeut.

– När man jobbar med sig själv i terapi når man en gräns där man inte vågar känna längre, inte vågar minnas. Det gäller att våga möta den rädslan, att bli kompis med rädslan.

Att gå på glödande kol handlar bland annat om det, förklarar han.

– Klarar man att gå på glödande kol klarar man vad som helst känns det som. Rädslan är inte farlig längre och man blir fri från sina begränsningar.



Han håller kurseri glödvandring. Ofta hos företag som vill jobba med teambuilding.

– Nästan alla klarar det. Men det handlar inte om hastigheten man har när man går över kolet, som många tror. Jag har själv stått i två minuter utan att bränna mig. Det sitter i huvudet. De som bränner sig har oftast inte varit sanna mot sig själva, menar han. De har trott att de ska bränna sig, men ändå gått. Kanske känner man sig pressad för att kollegan klarade det. Parallellerna till det dagliga livet är tydliga.

– Tror du att du kan gå, brukar du kunna göra det. Det handlar om att lyssna på sin egen inre röst, att vara sann mot sig själv. Då är praktiskt taget allt möjligt. Är man inte sann mot sig själv gör man sig själv illa. Det är likadant i arbetslivet. Lyssnar man inte inåt utan säger ja till allt, fast man inte vill, kan man bränna ut sig.

Att gå på kol används inom schamanism och Sigfrid Pettersson kom i kontakt med det när han själv gick i gruppterapi på 90-talet. I dag använder han sig av kunskapen även inom sitt jobb som EQ-terapeut.

– EQ-terapi handlar om emotionell intelligens. Det är en blandning av resanterapi, gestaltterapi, KBT, NLP och senaste forskningen inom celläkning. Genom en guidad meditation letar man upp sitt så kallade cellminne, löser ut det och får det att läka.



Cellminnen förklararhan med att varje gång man stänger in en känsla sätter det sig som ett minne i kroppen. Löser man inte upp det kan det yttra sig som sjukdomar.

En EQ-resa tar mellan två och tre timmar och när Sigfrid Pettersson leder den liknar den en schamansk resa, nästan som en trumresa.

– Det handlar inte om att försättas i trans utan att uppnå ett annat medvetandetillstånd. För mig är trumman ett bra hjälpmedel i det.

Det finns en efterfrågan på den här formen av metoder att hitta sitt inre jag, menar han.

– Modet och önskan att ta tag i bekymmer är större i dag. Man vågar öppna sig i stället för att bara bita ihop. Det finns ett större intresse och en vilja att ta itu med sina inre känslor.

Artikeln publicerades 23 september 2010.Han beskriver livet som en tom, svart tavla som man är fri att fylla med vad man vill. Enbart fantasin sätter gränserna brukar det heta, men för Sigfrid Pettersson står fantasin för något som i stället vidgar gränser. Ett problem finns dock.

– Det finns alltid bitar av oss själva som vi inte vill kännas vid. Det är som sårade små barn som klottrar på tavlan för att bli sedda. Vi måste först ta hand om dem för att kunna bli fria och fylla tavlan med vår kreativitet.

Alla måsten och förväntningar i livet gör att människan hämmas i sin strävan att leva ut och bejaka sitt sanna jag, menar han. Det var sin egen jakt på att bli trygg i sig själv och våga stå emot yttre krav som ledde honom dit han är i dag. Nu vägleder han andra, dels med hjälp av glödvandringar, dels som EQ-terapeut.

– När man jobbar med sig själv i terapi når man en gräns där man inte vågar känna längre, inte vågar minnas. Det gäller att våga möta den rädslan, att bli kompis med rädslan.

Att gå på glödande kol handlar bland annat om det, förklarar han.

– Klarar man att gå på glödande kol klarar man vad som helst känns det som. Rädslan är inte farlig längre och man blir fri från sina begränsningar.



Han håller kurseri glödvandring. Ofta hos företag som vill jobba med teambuilding.

– Nästan alla klarar det. Men det handlar inte om hastigheten man har när man går över kolet, som många tror. Jag har själv stått i två minuter utan att bränna mig. Det sitter i huvudet. De som bränner sig har oftast inte varit sanna mot sig själva, menar han. De har trott att de ska bränna sig, men ändå gått. Kanske känner man sig pressad för att kollegan klarade det. Parallellerna till det dagliga livet är tydliga.

– Tror du att du kan gå, brukar du kunna göra det. Det handlar om att lyssna på sin egen inre röst, att vara sann mot sig själv. Då är praktiskt taget allt möjligt. Är man inte sann mot sig själv gör man sig själv illa. Det är likadant i arbetslivet. Lyssnar man inte inåt utan säger ja till allt, fast man inte vill, kan man bränna ut sig.

Att gå på kol används inom schamanism och Sigfrid Pettersson kom i kontakt med det när han själv gick i gruppterapi på 90-talet. I dag använder han sig av kunskapen även inom sitt jobb som EQ-terapeut.

– EQ-terapi handlar om emotionell intelligens. Det är en blandning av resanterapi, gestaltterapi, KBT, NLP och senaste forskningen inom celläkning. Genom en guidad meditation letar man upp sitt så kallade cellminne, löser ut det och får det att läka.



Cellminnen förklararhan med att varje gång man stänger in en känsla sätter det sig som ett minne i kroppen. Löser man inte upp det kan det yttra sig som sjukdomar.

En EQ-resa tar mellan två och tre timmar och när Sigfrid Pettersson leder den liknar den en schamansk resa, nästan som en trumresa.

– Det handlar inte om att försättas i trans utan att uppnå ett annat medvetandetillstånd. För mig är trumman ett bra hjälpmedel i det.

Det finns en efterfrågan på den här formen av metoder att hitta sitt inre jag, menar han.

– Modet och önskan att ta tag i bekymmer är större i dag. Man vågar öppna sig i stället för att bara bita ihop. Det finns ett större intresse och en vilja att ta itu med sina inre känslor.