Annons

Hon är fortfarande drottningen

Familj • Publicerad 15 januari 2003
Toini Gustafsson när det begav sig – vid OS i Grenoble 1968. Den 17 januari fyller hon 65 år. BILD: SVEN-ERIK SJÖBERG
Toini Gustafsson när det begav sig – vid OS i Grenoble 1968. Den 17 januari fyller hon 65 år. BILD: SVEN-ERIK SJÖBERGFoto: 

FaktaNamn:Toini Gustafsson Rönnlund Bor:Umeå Familj:maken Assar, tre barn, sju barnbarn Yrke:f d skidlöpare, sjukgymnast Aktuell:65 år den 17 januari Även om det gått mer än 30 år sedan hon abdikerade är Toini Gustafsson Rönnlund fortfarande de kvinnliga svenska längdskidåkarnas odiskutabla drottning. Av de 227 lopp hon deltog i åren 1962-1968 kom hon etta i 129 och placerade sig bland de tre bästa i 205. När vi ställer henne inför detta faktum konstaterar 60-talets svenska suverän i längdspåren lugnt: – Jag var inte så dålig jag heller. Med "heller" syftar förstås Toini på mannen hon är gift med sedan 1968, skidkungen Assar Rönnlund, som faktiskt lyckades klämma in totalt 494 lopp under sin aktiva karriär, som dock varade sju år längre än frugans. Det var efter OS i Grenoble 1968 som den då 30-åriga Toini Gustafsson förklarade att nu var det färdigåkt för hennes del. Då hade hon bland annat tagit två guld och ett silver på nämnda OS. En bravad som ingen svensk kvinnlig olympier på längdskidor förmått vare sig före eller efter henne och som följdriktigt också belönades med Svenska Dagbladets bragdguld. Det enligt många alltför snabba avhoppet från en lysande skidkarriär förklarar Toini i dag med orden: – Jag hade vunnit allt jag ville vinna. Efter alla år av slit var jag nöjd och ville satsa på någonting annat. Därmed inte sagt att det inte var värt allt slitet, påpekar hon. Toini är född i finska Suomussalmi. Kom till Sverige som sexåring sedan pappa stupat i kriget och lämnat mamma ensam med fem småttingar. I kroppsarbetet på fosterföräldrarnas gård i Norrbotten grundlades den urstarka fysik som snart nog ledde fram till att hon hamnade överst på prispallen i de flesta skidtävlingarna i skolan. Sitt egentliga genombrott fick Toini 1957 då hon visserligen "bara" kom sjua på SM i Malung men uppmärksammades av Svenska Skidförbundet och utsågs till "morgondagare" - en talang värd att satsa på. Snart nog började också SM-medaljerna trilla in. Elva stycken individuella blev det till slut. Med tiden fick de nationella utmärkelserna sällskap av internationella och det blev tämligen trångt hemma i prisskåpet. Det pris som kanske betytt mest från trivselsynpunkt finns dock inte kvar där utan står i syhörnan i det rönnlundska hemmet. Det var vid en tävling i Kiruna under tidigt 60-tal som tävlingsledaren frågade Toini vad hon önskade sig i pris om hon vann och hon svarade: "En Bernina symaskin." – Det blev en till sedan, så i dag har jag två. Jag har precis köpt tyg till nya gardiner som den första ska få hjälpa till med, skrattar Toini, som nyligen sytt sig en kjol också. Av detta drar man den helt riktiga slutsatsen att hemsömnad är något Toini Gustafssons gärna gör på fritiden. När denna inte ägnas åt att tillfredsställa det andra stora fritidsintresset: Titta på sport. Framför allt när det handlar om skidor, friidrott och fotboll. Om återväxten inom damernas längdskidåkning menar Toini: – De kommer väl. Och vi har ju Lina Andersson som är lovande, även om hon tyvärr i år drabbats av skador och förkylningar. Annars är det ju Anja jag hejar på... Idrottsintresset till trots är det dock yrket och arbetet som sjukgymnast som får det mesta av hennes vakna tid. Varför blev det just sjukgymnastik? – Något skulle man ju göra, och att då kunde jag lika väl ta till vara en del av erfarenheterna jag skaffat mig under min tid som aktiv, resonerade Toini när hon kört sin sista tävling i Vittangi i Norrbotten 1968. De första tio åren gick dock främst åt till att föda barn och, inte minst, ta igen det hon förlorat i utbildning under det myckna tävlandet. – Så jag satte mig själv på skolbänken och skaffade mig den grundskolekompetens som behövdes för att kunna komma in på den sjukgymnastutbildning som startade i Umeå 1979, berättar Toini. I dag har hon en egen privat mottagning på Rehab Center Norr i Umeå och är specialiserad på neurologi. Det blir förstås en hel del idrottsskador men hon ser sig som "bred" och tar hand om det mesta. Och hon trivs. Att hon nu i alla fall på pappret uppnår pensionsåldern betyder inte att Toini Gustafsson tänker lägga ner verksamheten. – Nej, jag är för frisk för det. Jag tänker kämpa på ett par år till. Man kan ju jobba till 67 i alla fall utan att det blir dyrare för patienterna eftersom jag går under landstinget. (TT Spektra) Monica Frime

SAXO
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons