Annons

Hon kunde inte bara vara

Efter 23 år på Sparbanken sa Ann Brauner upp sig för att bara vara. Det gick inte. Folk drog i hennes kompetens och rätt vad det var hade hon öppnat egen juristbyrå. Ja, varför inte? som hon oftast svarar. Som när grannfrun undrade om de skulle pilgrimsvandra.
Familj • Publicerad 6 oktober 2014
65 år i dag, men inga tankar på att sluta jobba. Efter många år som anställd driver Ann Brauner egen juristbyrå och stortrivs.
65 år i dag, men inga tankar på att sluta jobba. Efter många år som anställd driver Ann Brauner egen juristbyrå och stortrivs.Foto: Foto: Peter Åklundh
Ann visar bilder från pilgrimsvandringen. Här har hon och grannfrun nått en bänk i Leon och slagit sig ner.
Ann visar bilder från pilgrimsvandringen. Här har hon och grannfrun nått en bänk i Leon och slagit sig ner.Foto: Foto: Peter Åklundh

Egentligen pensionerade Ann Brauner sig för fyra år sedan. Men det höll inte. Nu har hon mer att göra än någonsin. Kanske hittar hon styrkan under pilgrimsvandringen, men förmodligen också i glädjen till juridiken som hon upptäckte i en hiss i Seattle-trakten för många år sedan.

Rätt och riktigt

Annons

Ann Brauner hade gått humanistisk linje med social variant på Söderportskolans gymnasium och åkt till USA för att passa fyra pojkar. Men familjen splittrades i en uppslitande skilsmässa. Vårdnadstvisten slutade till mammans favör. I domstolsbyggnadens hiss ner åkte Ann med pappan och dennes advokat som sa: ”Ann, never become a lawyer”.

– Jag skrev ett brev hem och bad mina föräldrar att de skulle skicka in min ansökan till juristlinjen i Lund.

Om att hjälpa till

Det var som om hon då förstod att hon alltid dragits till vad som är rätt och riktigt. Att hon gillat att läsa Magnus Ladulås landskapslagar och att hennes pappa och farbröder var poliser spelade också roll.

Det blev juristlinjen men det blev också reseledarutbildning på Mallorca. En gång hjälpte hon en överförfriskad resenär, som blivit av med sina värdesaker, till både ett provisoriskt pass och hemresa. Två månader senare damp det ner ett tackbrev hos juriststudenten i Lund, som fick ett behövligt tillskott i en skral kassa.

– Jag hade visat att jag kunde hjälpa till när det hänt någonting. Precis som en jurist gör.

Passar henne

Ann arbetade drygt 23 år på Sparbankens jurist- avdelning. Ett bra jobb och härliga arbetskamrater, summerar hon.

– Juridiken passar mig som person. Jag har kompetens att hjälpa andra i svåra och lätta situationer, säger hon.

Affärsjuridik och familje-rätt är hennes specialområden. Hon månar särskilt om att alla borde tänka på att skriva sitt testamente och ger ett exempel varför.

Annons

Ett ungt par med små barn och hus kom till henne för att få hjälp med bodelningen eftersom de skulle skiljas. Kvinnan tänkte lösa ut mannen från huset med pengar som hon ärvt efter sin mor. Men modern hade inte skrivit testamente och därmed hade kvinnans make rätt till hälften av arvet efter kvinnans mamma eftersom de inte hade ansökt om äktenskapsskillnad.

– Ingen vet när den går bort, just därför ska man ha ett testamente. Jag har 18-åringar som vill skriva testamente, de har kanske fått pengar av en förälder som de växt upp med och vill inte att den frånvarande föräldern ska ärva.

Vilket är roligast, affärs - juridik eller familjerätt?

– Både och. Skilsmässor tar mycket energi, särskilt när barn är inblandade.

Egen byrå

61 år gammal sa Ann Brauner upp sig från banken. Hon skulle få tid till att bara vara.

Det blev inte så. Folk drog i hennes kompetens och rätt vad det var hade hon öppnat egen juristbyrå i hemorten Åhus. På något vis var hon ändå inte färdig med juridiken. Nu försöker hon hålla en 40-timmars arbetsvecka för att också hinna med och föreläsa. Då tar hon gärna upp värdet av en framtidsfullmakt, det vill säga vem som ska föra ens talan om man blir svårt sjuk.

– Den är en trygghet för alla, säger Ann Brauner, som för några år sedan gav sig ut på helt nya vägar.

Pilgrimsvandring

Eftersom hon oftast svarar ”varför inte?” på frågor blev det ”gärna” när en grannfru lockade med pilgrimsvandring till Santiago de Compostela i Spanien. De har efter två höstresor avverkat 45 mil tillsammans. Ann lärde redan första dagen att inte gå med för tung ryggsäck och strumpor som knölar sig.

– Att vandra är ett annorlunda sätt att resa med mycket kultur, upplevelser, människor. Man befinner sig i nuet och det finns tid att tänka.

Mikael Hallqvist
Birgitta Mattisson
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons