Hon spelar på kärlekens instrument

Drömmen är att någon gång i framtiden bli berömd pianist.

Och visst finns förutsättningarna där. Karmela har både talangen och en förmåga att jobba hårt – minst två timmar om dagen övar hon. Som hennes pianolärarinna Torunn Colliander uttrycker det: ”Hon jobbar som en häst”.

Ett hårt slit som ger resultat. Nu ska Karmela framträda som pianosolist tillsammans med Christianstad Symfoniker på lördag. Under konserten ska den 19-åriga gymnasietjejen spela första satsen ur Beethovens andra pianokonsert.

– Det är ytterst få gymnasieelever som får chansen att vara solister med symfoniorkestern. På 2000-talet har det nog bara hänt en gång tidigare, berättar Torunn Colliander, som har Karmela som elev på C4-gymnasiet.

Och Karmela själv är både glad och stolt över möjligheten att få framträda tillsammans med symfoniorkestern:

– Det känns som ett fint och bra sätt att avsluta min gymnasieutbildning, säger Karmela.

Hon är uppvuxen i Kristianstad, men född i Bosnien. Samma år som Karmela föddes, 1993, gjorde kriget i det forna Jugoslavien att föräldrarna flydde med sin nyfödda bebis. Karmela kom till Sverige när hon var fyra månader gammal, och har vuxit upp på Charlottesborg.

De tre småsystrarna är alla födda i Sverige – alla är dessutom musikintresserade och spelar instrument.

Var kommer musikintresset ifrån?

– När jag var riktigt liten så vet jag att det var pappa som lockade mig att spela på pianot. Han föreslog ofta att vi skulle spela ”Blinka lilla stjärna” eller något sådant, minns Karmela med ett leende.

Vid nio års ålder tog hon sin första pianolektion. Då kunde hon inte fatta hur hon någonsin skulle klara att bemästra instrumentet – bara att spela en skala upp och ned kändes jättesvårt.

– Men ju mer jag övade, desto mer intressant fann jag musiken, säger Karmela.

Och så himla svårt visade det sig ju inte vara för den unga arbetsvilliga talangen. Efter första grundläggande pianoboken fick Karmela hoppa över resten av läroböckerna, och hamnade dessutom i en egen grupp för att hon skulle kunna utvecklas på rätt sätt.

Karmela älskar pianomusik. För henne är det kärlekens instrument, och får hon välja själv så blir det absolut helst klassisk musik, även om hon också behärskar pop och rock-genren.

– Men i den klassiska musiken finns det så mycket känslor att ge uttryck för. Dessutom är styckena ofta ganska långa, sju-åtta minuter, man hinner verkligen gå igenom känsloregistret, spela ur sitt hjärta säger Karmela.

Om du hade varit ett musikstycke då, vilket stycke hade du varit?

Karmela funderar. Hon skrattar till.

– Vilken fråga! Den har jag aldrig fått, säger hon, och forsätter efter att ha funderat en stund till:

– Jag hade nog varit ett stycke som är både livligt och glatt, och lite lugnt på samma gång. Jag har båda de sidorna. Jag är ju oerhört förtjust i ”Bröllop i Troldhaugen” av Edvard Grieg, och den har både intensiva och mjukare partier. Så det stycket får beskriva mig.

Nu är drömmen att komma in på Malmö musikhögskola. Oavsett vilket, så vill Karmela fortsätta att satsa på musiken, hon har också sökt folkhögskola i Helsingborg, och musikhögskolor i Göteborg och Stockholm.

– Men allra helst vill jag komma in i Malmö. Jag har sökt lärarinriktningen, för att ha en grund som musiklärare också. Att bli musiker är en tuff bransch, det är bra att ha en säkerhet i botten så man har en fast inkomst, säger Karmela.

Men drömmen är ju att kunna vara musiker på heltid. Och att tjäna en hel del pengar.

– Jag har alltid sagt att när jag blir rik så ska jag ta med min mamma till en affär, och så får hon köpa precis vad hon vill. Mina föräldrar har alltid ställt upp så jättemycket för mig och mina systrar under vår uppväxt, trots att vi inte haft det så gott ställt. Det hade varit roligt om man kunnat betala tillbaka en dag, ler Karmela.