Ingvar – en erfaren tidningsman

Familj Artikeln publicerades

Namn: Ingvar Bengtsson.

Ålder: 77 år.

Född: I Kristianstad.

Bor: Nosaby.

Familj: Hustrun Siw, barnen Agneta, 52 och Susanne, 48. Fem barnbarn och ett barnbarnsbarn.

Yrke: Pensionerad typograf.

Aktuell: Har jobbat på alla tre tidningar i Kristianstad under 1900-talet.



Det har funnits tre lokala tidningar i Kristianstad under 1900-talet. Och Ingvar Bengtsson har jobbat på allihop.

– Jag är nog den ende Kristianstadsbon som bara jobbat med tidningar hela mitt liv – och som dessutom varit på alla tre tidningar, säger den nu 77-årige mannen.

Ett helt yrkesliv – och mer än det – var han verksom som typograf.

– Jag började som typograflärling på Länstidningen 1944. Då var jag 15 år. Innan dess hade jag varit springpojke, man fick inte bli lärling innan man var 15.



Men arbetslivet började tidigare för honom. Redan som 13-åring var han tidningsbud, hängde upp solen på himlen på morgnarna och knatade i trappor med Länstidningen.

– Då kan man snacka om barnarbete!

Kristianstads Läns Tidning var startad 1896. Dess sista nummer kom ut nyårsafton 1954.

Men innan dess, redan i maj, hade Ingvar slutat och istället börjat på Läns-Demokraten. En socialdemokratisk tidning som startades 1932 och hade Nils Elowsson som chefredaktör från början fam tills dess sista numret gavs ut nyårsafton 1957.

– När den lades ner gick jag arbetslös en månad. Sedan fick jag jobb på Kristianstadsbladet den 31 januari 1958.

Egentligen var det bara ett tremånadersvikariat han fick. Men faktorn sa till honom att han inte skulle oroa sig, det behövdes folk.

– Sedan dess jobbade jag kvar i alla år, utan ett formellt anställningsavtal. Det påpekade jag vid pensioneringen 1994.

Under åren har Ingvar Bengtsson varit med om en enorm utveckling när det gäller tidningsframställning.

– I början jobbade vi nästan som på Gutenbergs tid, med lösa typer för att bilda ord. Det fanns sättmaskiner och andra verktyg, men vissa saker, som rubrikerna, fick vi sätta för hand.

1972 inleddes det han kallar för klipp-och-klista-perioden. Det var då texterna skrevs ut på fotosättare, och vaxades fast på sidor som sedan blev avfotograferade till film som sen blev till plåtar i tryckeriet.

– Det var den sämsta tiden. Vi kallade oss för klisternissar.



I slutet av 1980-talet gjorde datorerna sitt intåg även på tidningsredaktionernas sätterier.

– Det var en oerhört spännande utveckling. Plötsligt kunde man se på skärmen hur sidan skulle se ut. Det var en oerhörd förbättring, och gjorde det lättare att korrigera småfel.

Samtidigt har datoriseringen gjort att många tjänster försvunnit. Ingvar Bengtsson märker inte minst att korrekturläsarna försvunnit.

– Förr var det flera personer som läste och tog hand om samma text. Nu kan i princip en person sätta in den direkt på sidan. Men man blir hemmablind, man ser inte sina egna misstag, så visst märks det att korrekturet saknas.

Men själv har han alltid varit nöjd med sitt yrkesval.

– Det här är det bästa jag kunnat göra. Jag har trivts varenda dag. På tidningar är det alltid liv och rörelse, det händer något hela tiden och man vet inte när man börjar hur dagen ska sluta.

Under åren hos några av alla de tidningar som funnits i Kristianstad har han givetvis samlat på sig en hel hög med trevliga minnen. Svåra att sortera och säga vilka som var bäst.

– Men det allra bästa minnet, det var nog krigsslutet. Det var på förmiddagen den 8 maj 1945, teleprintern var en relativt ny företeelse och jag gick in för att läsa av den. Då blev jag en av de första i Kristianstad som fick veta att kriget var slut. Jag skyndade mig att tala om det på redaktionen, alla blev lyckliga, det var helt underbart.



Clifford Johansen