Ingvar Nilsson – du fattas oss

Familj Artikeln publicerades

Ingvar Nilsson, Färlöv och Yngsjö, har som vi tidigare meddelat avlidit i en ålder av 67 år. nnn Vi konstaterar att du inte finns mer och det är smärtsamt. Ingvar Nilsson kom som folkskollärare till Färlövs skola i dåvarande Araslövs kommun 1966 efter examen i Kristianstad 1957 och verkade sedan där större delen av lärargärning. Under perioden 1992- 1995 var han tillsynslärare och de sista åren före pensionering biträdande rektor. Ingvar var en oförvitlig människa och ett föredöme för alla barnen i skolan. ” Det ska vara bra för barnen”, sa han ofta. Mottot var vägledande för pedagogiken, ekonomins hantering, skolskjutsar, schema, skolbibliotek – allt. Rättvisa, ordning i den mest positiva bemärkelsen och patos; dessa ord förknippar vi med Ingvar och de var hans riktmärken. Han såg ofta sträng ut men han var en mycket snäll och god människa samt högst oegennyttig. Många av hans uttalanden blev bevingade ord i Färlöv. Vid samtliga möten med lärare i dåvarande rektorsområdet Härlöv upplyste han oss ständigt om att det var ett misstag att ta bort strecket på siffran 7. Det skulle bli missuppfattningar, sa han. Med en envishet som förbryllade många tog han ständigt upp detta fenomen. Och visst fick han rätt. Det har blivit många missuppfattningar. Ingvar var numismatiker och han såg detta ur facksynpunkt. Få vet att han har skrivit en bok i ämnet eftersom han aldrig framhöll sig själv. Läroplanerna gick och kom – LGR 69, Lgr 80 och Lpo 94. Vad Ingvar tyckte om dem vet ingen. ”Det ska vara bra för barnen”, sa han igen. Ingvars främsta ämne utöver matematiken var historia - traktens historia med skrönor och Sveriges historia. Vad han kunde berätta! Om Ingvar berättade om Gustav Vasa mindes barnen för livet. Böcker och språk är viktigt, tyckte Ingvar. Främsta ämnen förresten - Ingvar tillhörde den sista kategorin lärare som hade utbildning i alla ämnen – inklusive trädgårdsskötsel. När det blåste nya pedagogiska rön, sa Ingvar med sin ibland sträva humor: ”Vi ska bli Färlövs bästa skola.” Det finns en skola i Färlöv. Han såg alltid till att lyssna på lärare och elever och lät nya idéer komma fram även de gånger han inte trodde på dem själv. Andra gånger hävdade han envist sina käpphästar. I Färlöv började våren inte med blommor i dikeskanten utan när Ingvar började ha tofflor. I sin ungdom var Ingvar duktig i idrott och ville att alla barn skulle få träna ordentligt. Vid den årliga brännbollskampen var Ingvar domare och något annat var otänkbart. Eleverna skulle aldrig ha godkänt någon annan domare hur mycket utbildade vi andra än var i idrott. Ingvar var den personifierade folkskolläraren på Färlövs skola under lång tid. Runt sig hade han lärare med olika intressen vilket gjorde att mixen blev mycket fruktbar. Den speciella Färlövsandan med de fina avslutningarna i kyrkan, idrottsdagar, orienteringar, Bokens dag, julfirande, påskfirande - ja, Ingvar var spindeln i nätet men ville inte stå i centrum. Han fanns alltid där som en trygghet. Han hade alltid tid för alla även när han inte hade tid egentligen. Ibland fick vi säga till honom men då gick han bara hem och jobbade där tills allt var klart. Söndagen var inte vilodag för Ingvar. Det fanns en folkbildartanke i det Ingvar gjorde. Hem och skola - föreningen byggdes också upp och det var viktigt för Ingvar att föräldrarna fanns med i skolan och han kände nog de flesta för att kunna koppla ihop barn och föräldrar. Dessutom var du rolig, Ingvar. Dina tal gick till historien. Det är svårt att skriva i dåtid. När du pensionerades fick du en röd ros av oss var i kyrkan. Du stod där med hela famnen full medan vi sjöng din favoritpsalm ”En vänlig grönskas rika dräkt” och det glömmer vi aldrig! Nu vill vi ge dig en imaginär ros var i åminnelse av de många roliga och innehållsrika år vi hade tillsammans. En fin människa, ett föredöme, en folkskollärare har gått ur tiden men du kommer alltid att förbli levande i våra hjärtan och tankar. Arbetskamraterna på Färlövs skola genom Agneta Nilsson och Roland Nilsson