Långsam bildpoesi
- Poesi var det jag var bäst på då jag läste i Lund säger Lars-Erik Odehill som vigde sitt liv åt läraryrket och undervisade i bland annat Hässleholm och Osby. Första dikten skrev jag när jag var 13 år.
- Molnen mot himlen svävar fram... När jag var liten hade jag astma och upplevde en befrielse då jag kom ut i naturen. Jag låg i en ljungbacke, hörde bin surra efter honung och såg molnen sväva förbi.
- Den dikten publicerade jag aldrig. Däremot har jag fått enstaka dikter i tryck men inte som nu i en diktbok.
Floras bildpoesi är enligt bokens presentation konst och dikt i kombination, en hyllning till årstidernas växlingar med en drömlik underton. Reflektionsdikter, surrealistiska – presenterade i ett poetiskt bildspråk.
- Idéen till boken och att göra något tillsammans har vi burit på i många år. Materialet ha funnits men det är först nu som vi satt ihop det och gjort layouten.
- De tio konstverken i boken är blommor och växter arrangerade i allmogemålade vaser framför en inhägnad trädgård med två små fontäner. De kommer att finnas med på den visningsutställning vi har i påskhelgen i samband med boksläppet under Konstrundan Mittskåne.
- Redan från början hade jag gjort plats för några rader ur Lasses dikter i varje tavla. Jag läste hans dikter, hittade vad jag sökte och målade in dem. Dessutom har jag klippt ut vinjetter ur bilderna för att få ett lite fylligare bildmaterial till de ytterligare tio dikter som finns i boken.
- Vi har båda samma uppfattning om naturen och livet. Där har Lommarp varit vår inspirationskälla sedan 1972.
I vårt stressade samhälle kan alla hämta kraft i naturen och dikten är enligt Lars-Erik Odehill som en läkande salva.
- En dikt ska läsas långsamt, Det finns något att fundera över, man måste tänka efter. Det handlar om kommunikation och tolkningar.