Med kärlek till språk

Familj
Foto:

När Disa Lundgren gick i pension bestämde hon att hon varje år ensam skulle resa till England när skolorna började, gå omkring i London och bara känna sig ledig.

Artikeln publicerades 27 januari 2012.

Nåja, nu har det inte blivit riktigt så, något år var det bombdåd i världsstaden, något annat år kom andra saker i vägen.

Men de allra flesta höstarna de senaste tio åren har Disa kommit iväg på sin Englandsresa.

Och den blottlägger två av alla hennes passioner i livet: Resandet och kärleken till språket – inte bara vårt svenska språk utan också det engelska.

I hela sitt yrkesliv har Disa varit lärare i svenska och engelska. Att det skulle bli lärarbanan var egentligen aldrig någon tvekan, hennes pappa arbetade som lärare, och Disa har alltid trivts med sitt jobb.

– Det var nog menat att jag skulle bli lärare, säger hon.

Kärleken till språketkommer vi tillbaka till gång på gång under samtalet. Disa är inte bara en hängiven bokläsare, av både prosa och poesi, hon är också engagerad både i Gustaf Hellströmsällskapet (ordförande) och i Harry Martinson-sällskapet (styrelseuppdrag).

– Gustaf Hellströmsällskapet är ju det enda litterära sällskapet som finns i Kristianstad, och det har funnits i ungefär tio år, berättar Disa.

– I fjol var sällskapet på väg att dö ut, för ingen ville bli ordförande. Så jag åtog mig det, jag var redan med i styrelsen – och det ångrar jag inte. Det är roligt att vara med i en förening där det finns så många engagerade människor.

– Vi ska göra författarskyltar med små citat ur Gustaf Hellströms verk och sätta upp på olika platser i Kristianstad till exempel, förhoppningsvis med lite ekonomiskt stöd från kommunen. Sedan planerar vi att åka till Bokmässan i Göteborg och där presentera Gustaf Hellström, berättar Disa.

Inte nog med de litterära engagemangen: Disa är dessutom ledamot i styrelsen för Gamla Christianstad, samt vice ordförande och sekreterare i Christianstads Pensionärsuniversitet (ChriPu).

Hinner du någonsin vara hemma?

– Naturligtvis! Jag måste ju hinna med mitt handarbete också. Jag är mycket förtjust i att knyppla.

Disa Lundgren ärfödd och uppvuxen i Blekinge, i Bräkne-Hoby. Efter lärarhögskolan sökte hon sig till Kristianstad, och Högre Allmänna Läroverket, som Söderportsgymnasiet då hette.

Men bytet av läroplan sju år senare fick Disa att tänka om:

– Då skulle man jobba bland annat med referat. Eleverna skulle korta ned texter på kanske 4000 ord till 800 – så där satt man och räknade ord. Totalt själsdödande, berättar Disa.

Istället hamnade hon på högstadiet i Nosabyskolan. Och kände att hon hade hamnat rätt.

– Jag tycker om ungdomar, och jag tycker om dem i den åldern. De börjar högstadiet när de är 12-13 år, och går ut när det är 16. Det är viktiga år i en människas liv. De är inte så sofistikerade i den åldern, utan säger saker på att annat sätt. Sedan var det förstås inte alltid trevliga saker... säger hon med ett stort skratt.

I många år var DisaLundgren med i förbundsstyrelsen av Lärarnas Riksförbund. Bland annat var hon ute en hel del och höll föreläsningar för lärarkandidater. Där tog hon upp både det positiva och det negativa med läraryrket.

– Det var många som uppskattade det. Själv tyckte jag det var fantastiskt roligt att få möta alla dessa kandidater, säger Disa.

Sedan ett halvårtillbaka har det stora huset på Österäng bytts mot en lägenhet i centrala Kristianstad, med vacker utsikt över Helge Å. Här trivs Disa och maken Gösta bra, inte minst med bekvämligheten att ha så nära till centrum.

På väggarna finns flera av Disas konstfärdiga knypplingsverk uppsatta, i bokhyllan trängs böckerna. Favoritförfattarna är många – inte minst Tomas Tranströmer.

– När han fick Nobelpriset i höstas så grät jag. Han förtjänade det verkligen, han har väntat så länge, ler Disa.

Sedan ska man förstås inte glömma att även Disa Lundgren författat en bok: ”Athenæum”, om gymnastistföreningen i Kristianstad, där många sedermera framstående personer gjort avtryck, exempelvis Bo Lundgren och Birgitta Trotzig.

– Det tog mig tre och ett halvt år, men var fantastiskt roligt att syssla med, säger Disa.