När livet tar en ny väg

Familj Artikeln publicerades

Hon var svårt mobbad i skolan och hade svårt att hitta sin plats i livet. När så hennes dotter dog bara två år gammal föll allt samman för Kristin Kroon. Men hon vågade drömma och med kyrkans hjälp har hon hittat en mening i livet.

Tänk att det kunde bli så här bra. Kristin Kroons rättframma konstaterande rymmer ett helt livs glädje, liksom utkanaliserat när livet nått sin mitt. I dag fyller hon 50 och om ett par veckor firar hon ettårig bröllopsdag med sin älskade Thomas.

– Vi trivs här i Broby, det är världens bästa ställe. Människorna här är fantastiska.

Kristin Kroon är volontär inom Svenska kyrkan. Hon bakar, lagar mat, hjälper ibland till med barngrupperna och finns till hands när det behövs. Här får hon vara sig själv fullt ut, här finns vänner, här finns de som stöttar.

– Det är genom kyrkan och min tro som jag kommit vidare i livet.

En svår tid

Hon berättar om en skolgång som hon tyckte var svår, hon var mobbad under alla år, vilket gjorde henne inåtvänd och rädd för omvärlden.

– Jag var så utsatt och fick inte den hjälp jag hade behövt.

Annars hade hon med tre bröder lärt sig att ta för sig, men det hjälpte inte. Följden blev att betygen inte räckte till den vårdutbildning hon ville gå. Hon utbildade sig i kontorsarbete, jobbade på dagis men blev arbetslös en tid. Under nio år, till 1994, arbetade hon på Samhall.

– Jag fick en dotter 1992, som blev sjuk och gick bort bara två år gammal. Jag orkade inte jobba efter det, det gick bara inte. Man tappar fotfästet helt.

Kristin tystnar en stund, minns.

– Det var värst de första tio åren efter hennes död, de var ungefär lika jobbiga. Nu är det bättre.

En bättre tid

För att få en ny inriktning i livet flyttade Kristin från Kristianstad till Broby. Hon började på Alltmöjligt-Verkstaden och trivdes allt bättre. Hon och ett par andra tjejer ville jobba med äldre och i ett möte med diakonen i församlingen erbjöds de att gå med i diakonigruppen, som bland annat besöker äldre.

– Den har jag varit med i i sju år nu. Jag hjälper till vid gudstjänster på äldreboenden, går hem och hälsar på och vi uppvaktar alla som fyller 85 eller mer.

Kristin menar att uppdraget är meningsfullt, och hon är stolt över att få vara en del av gruppen. Sedan stannar inte hennes engagemang där, utan hon är med där hon kan och hinner i kyrkans verksamhet.

– Min tro är väldigt viktig för mig. Den har hjälpt mig mycket och all personal här i församlingen är så bra, så bra. Jag har fått så många nya vänner genom kyrkan. Jag hade inga innan, så du kan förstå vad det betyder för mig.

En lycklig tid

För fem år sedan satt Kristin i samtal med en av prästerna. Hon sa att hon drömde om två saker. Att få en man och att flytta ut på landet.

Nu har hon hittat Thomas. Det var en vänskap som växte till kärlek. För ett år sedan gifte de sig och hon trivs bra med att vara gift.

Då återstår bara ett hus på landet?

– Ja, det är nästa steg. Jag skulle vilja ha höns, hund och katt.

Tillsammans driver paret Broby änglar, med stöttning av församlingen, där de ute på byn bjuder flanörer på korv och erbjuder samtal en lördagskväll i månaden. De brukar hålla till vid busstationen.

– Förra lördagen vi var ute bjöd vi 18 människor och två hundar på korv. Det känns som om vi gör nytta.

Att fylla 50 bekymrar henne inte. Tvärtom.

– Jag är inte rädd för att se gammal ut, det är lite charmigt även för kvinnor att ha grått vid tinningen.

Och så skrattar hon, lycklig över den vändning livet tagit i Broby.