Stressig vardag för familjer

Familj Artikeln publicerades

Hur får alla småbarnsfamiljer ihop sin vardag? Det frågade sig socionomen Lotta Thorelius och journalisten Malin Danielsson. Nu har de skrivit en bok där de intervjuade tio olika familjer runt om i Sverige om hur de planerar sin tid för att få vardagen att fungera.

Eftersom de själva var så nyfikna på hur andra lyckas få ihop sin småbarnsvardag antog Lotta Thorelius och Malin Danielsson att det var många som var intresserade av att läsa om hur andra småbarnsfamiljer klarar av sin vardag.

– Allt annat i livet är så planerat och strukturerat, medan familjelivet bara får rulla på. Ofta blir det ganska chockartat när båda börjar jobba efter föräldraledigheten om man inte har funderat igenom hur man ska lägga upp sin vardag och vem som ska göra vad, menar Lotta Thorelius.

Själv har hon alltid varit intresserat av hur folk lever sina liv, vilket var en av orsakerna till att hon blev socionom. I flera år har hon arbetar med barn, ungdomar och familjer och även som rådgivare till föräldrar i vårdnadstvister.

– När mina vänner började få barn såg jag hur körigt de verkade ha det och började fundera på hur man lyckas kombinera familjeliv och arbetsliv, berättar hon.

Hon diskuterade mycket med sin väninna Malin Danielsson, som är journalist och har två barn som nu är fem och åtta år gamla. När de började diskutera bokprojektet låg Lotta Thorelius dotter Matilda i magen. Nu är hon 2,5 år och har börjat på dagis.



Tio föräldrapar fick svara på frågor om sina vardagsvanor och föra dagbok under två veckors tid, för att sedan ta del av reflektionerna över hur de fördelar sin tid i vardagen. Och precis som väntat visade det sig vara ganska stor skillnad på hur familjerna organiserade sina liv. Några hade planerat sitt liv in i minsta detalj. Andra hade bara låtit vardagen rulla på och under intervjun kunde de komma på att det var mycket de aldrig pratat med varandra om.

Men genomgående kunde man se att alla familjer tyckte att det var ganska svårt att få till det med hämtningar, lämningar, jobb och familjeliv.

– De flesta sa att man hela tiden måste vara aktiv i att prata med varandra om hur man faktiskt vill ha det, så att man inte tappar bort varandra eller får för lite tid för jobbet eller barnen, säger Lotta Thorelius.

Några hade medvetet tagit bort aktiviteter för barnen och sig själva för att få mer tid tillsammans. Andra hade valt att prioritera sig själva och den egna tiden för att i förlängningen må bättre som familj.

En av familjerna hade mängder av aktiviteter när de gjorde sin dagbok till boken. Ett halvår senare när författarna kontaktade familjen igen hade de valt borta flera åtaganden, som till exempel ordförande i villaföreningen, klassmamma och tränare.

– Nu hade mamman i stället börjat träna själv. De handlade väl inte bara om att vi varit där, men de hade blivit mer medvetna om hur de fördelade sin tid, säger Lotta Thorelius.



Intressant nog tyckte nästan alla familjer att de hade extra mycket att göra just de veckor de skulle föra dagbok.

– För några var det verkligen så, men de flesta insåg att de faktiskt ofta hade så här mycket att göra.

Att skriva dagbok blev en väckarklocka; de blev medvetna om vad de faktiskt gör.

Generellt kan man säga att de som verkligen pratat igenom hur de vill ha det var de som var mest nöjda med sin tillvaro.

– Och de som var mest nöjda var också de som var mest jämställda, tillägger Lotta Thorelius.



Innan de skrev boken trodde Lotta Thorelius och Malin Danielsson att de som bor på en mindre ort hade det mindre stressigt än de som bor i en storstad. Men riktigt så var det inte, visade det sig.

– Vi insåg att det är mer individbundet till hur ens liv ser ut, än vad det är knutet till var man bor. Några av dem som bodde utanför storstan hade nog det mest späckade schemat. Men det vi kunde se var att de som bor på mindre orter ofta har närmare när de ska ta sig till aktiviteter, skolan och annat.

Det Lotta Thorelius och hennes man själva tagit till sig från arbetet med boken är hur man ser på ansvarsfrågorna i en familj.

– Det kan handla om allt från att köpa galonbyxor till vem som är hemma när barnet är sjukt. Att ta med alla de här små sakerna i planeringen, som hela tiden finns där och ska göras. Vill man inte vara den som hela tiden tar hela det mentala ansvaret, så tror jag att det är viktigt att göra någon slags schysst fördelning. (TT Spektra)

Ann-Cathrine Johnsson
Stockholm