Till minne

Familj Artikeln publicerades

Johan Beyer blev ägare och vd för Orrefors Glasbruk i unga år och han styrde det minutiöst. Han hade en helhetssyn på glasbruket och samhället, som var unik. Lika medvetet och omsorgsfullt som han förbättrade glasarbetarnas arbetsmiljö, lika stora insatser satte han in på modernisering och ombyggnation av bostäder. Han byggde nya moderna hyttor både för Sandvik i Hovmantorp och i Orrefors och han tog initiativ till ett omfattande egnahemsbyggande. Samhällsplaneringen skötte han aktivt med stor kunskap och med hjälp av skickliga arkitekter för både byggnader och grönområden.

Johan Beyer blev också en mycket tidig förespråkare för begreppet företagsdemokrati och glasarbetarna berättar om hur de fick provmöblera sina verkstäder med hyttstolar och pipor och allt annat ute i det fria för att se hur det skulle fungera bäst om arbetslaget själv fick bestämma, nu när det äntligen skulle bli tillräckligt med utrymme i en ny hytta.

Bara att bli tillfrågad var en nyhet!



Konstnärer, journalister, museifolk, representanter från LO, SAF, studiegrupper från Skolöver- styrelsen, tidens kulturpersonligheter – ständigt lockades fackfolk från många områden och från många länder till Orrefors.

Det var spännande att arbeta och bo här.

Johan Beyer startade Orrefors Samhällsförening och var dess självklara ordförande tills han flyttade från Orrefors 1976. Hans insatser i stort och smått mynnade ut i en önskan om det goda och vackra samhället.



Det fanns en ömsesidig känsla av respekt, tillgivenhet och beroende mellan människorna i det gamla brukssamhället. Och liksom i en familj – alla bodde kring bruket – levde man tätt ihop, visste nästan allt om varandras styrka och svaghet både på jobbet och i hemmet, så gav det också upphov till ett befriande smågnabb i umgänget med "Johan" som dagligen gick en runda i hytta, sliperi, gravörverkstad och magasin, och som dök upp i fredagsbastun, vid träningen.

Han tog också en daglig cykelrunda i samhället och han såg allt!

Kunskapen gav också en möjlighet att stötta och hjälpa där det så behövdes.



Epoken Ekman-Beyer inleddes 1931 då Johan Beyers morfar, industrimannen Johan Ekman från Göteborg, köpte skog och bruk i Orrefors och "fick ett glasbruk på halsen". Han tillsatte rätt medarbetare och skapade begreppet Orrefors som snabbt utvecklades till en ledande konstindustri. Paret Ekman donerade en mycket stor boksamling till arbetarnas studiecirkelverksamhet. Det var inte bara konstnärligt glas som låg rätt i tiden. Johan Ekman insåg också att tiden var mogen för Konsum i Orrefors att äntligen få bygga mitt i samhället för glasarbetarnas skull. Han byggde också Folkets hus och skänkte det till arbetarna att användas till allt "utom dans och religion".

Ekmans dotter Sigrid Beyer kallades av arbetarna för "vår socialminister" eftersom hon genast satte i gång med att dra in vatten och avlopp i kasernerna och med allmän modernisering och även nybyggnation i mitten av 40-talet. Sonen Johan Beyer tog 1948 över efter båda föräldrarnas alltför tidiga bortgång med kort mellanrum och han fortsatte familjens sociala traditioner. Att överlåta familjeföretag var ett stort problem även på 60- och 70-talet och det var anledningen till att han sålde Orrefors till Incentive.



I dag när nya ägare återigen tar över glasbruket, så skulle Johan säga:

– Var rädda om Orrefors! Här finns en stor potential i namnet. Och i samhället.

Han skulle säga det kort och rakt och osentimentalt som han alltid gjorde.

Kerstin Mårtensson Rudström

för Orrefors Samhällsförening