Annons
Feature

Försmak av jul för en biltokig unge

För en biltokig påg så var inte ”dagis” det vill säga mina föräldrars glasmästeri, någon större guldgruva. Far hyrde lokal av en spannmålsfirma, som hade två stora Ford-lastbilar, och sedan var det hans egen Volvo pick-up som gällde.
Publicerad 15 december 2019
Byline Tommy Svensson
Byline Tommy SvenssonFoto: Lars Ottosson

På samma gård huserade även farbror Henry med sin fräsiga Chevrolet Bel i turkos/vitt, . Till detta kom även tandläkare Nordbloms svarta snik-Merca, en 219 utan det lull-lull som gav storebror 220 S en helt annan status, och till slut farbror Antons ljusblå Ford Taunus med en jordglob i fronten. Alla utom Mercedesen fick jag i lyckliga stunder ”torrköra”, ibland till och med åka med på någon kortare tur. Sammantaget så var det ändå på biläventyr en tämligen fattig uppväxt, något som dock skulle ändras när en lärling började hos far.

För Bengt som lärlingen hette, var första målet ”egna hjul” men eftersom han bara var 17 år var det motorcykel som hägrade. Efter ett halvårs slit med trasiga fönster blev han lycklig ägare till en begagnad Husqvarna Silverpil.

”... när snön började falla insåg Bengt att motorcykel var inget bra på vintern, varken att köra eller ragga brudar med”
Annons

Då var han innebonde hos en äldre dam med två ovillkorliga krav på hyresgästen. Inga besök, i synnerhet inte från damer, och ett absolut förbud mot tobaksrökning. Tuffa krav för en brylkräm-kammad Elvis-kopia som precis som de flesta andra på 50-talet ständigt hade en cigarett hängande i mungipan. Samtidigt hade boendeformen sina fördelar. Damen lagade nämligen både god och mycket mat till Bengt som en del av hyran så han fick ta det onda med det goda.

Då som nu gick både sommaren och hösten men när snön började falla insåg Bengt att motorcykel var inget bra på vintern, varken att köra eller ragga brudar med. Dessutom låg även körkortet för bil i plånboken, så saken var klar, Bengt skulle köpa bil. Problemet var att ekonomin var skral, så den röda Volvo PV Sport han drömde om var ljusår från hans budget. Men det fanns ju andra bilar berättade han en dag för far.

”På framsidan stod Bengts bil som jag blixtsnabbt artbestämde till matt vinröd DKW.”

– Om jag säljer Silverpilen så räcker de pengarna en bit, sedan kan jag spara in hyran, flytta hem till mor och far så löser det sig, nästan.

Bengt gjorde en konstpaus innan han frågade.

– Jag saknar 800 kronor, skulle jag kunna få låna detta och sedan kan mäster dra det från lönen?

Far nickade och sa ”inga problem, klart du får låna”.

Sagt och gjort, några dagar senare berättade Bengt att nu var bilen inköpt. En bil som skulle hämtas på lördagen efter jobbet som då var klockan tolv. Vad för bil han köpt ville han dock inte berätta, det skulle bli en överraskning. Dessutom fick jag försmak av jul när han vände sig till mig.

– Tommy, du vill kanske följa med och hämta bilen?

En dummare fråga hade jag aldrig hört i mitt då snart åttaåriga liv. Om jag ville! Jag räknade dagarna fram till ”Dagen Bil” och i Bengts kompis Ford Anglia åkte vi iväg. Färden slutade, har jag senare fått berättat för mig, hos ”Drottningen” i Sjöbo som var välkänd för sina begagnade bilar med RH-garanti. RH stod i det här fallet för ”runt hörnet”. På framsidan stod Bengts bil som jag blixtsnabbt artbestämde till matt vinröd DKW. Bilen bar tydliga spår av både rost och lite bucklor efter ett antal slarviga ägare.

– Nej Tommy, det är ingen DKW utan en IFA, samma bil men gjord i ett annat land, förklarade den nyblivne bilägaren.

Annons

För mig spelade det ingen roll att IFA var en i Östtyskland tillverkad och mycket dålig kopia av DKW, jag fick ju sitta i framsätet och åka bil.

”Ibland var far en handlingens man, och där spelade kanske även de kaffegökar som han just druckit ihop med grannen en viss roll för fortsättningen”

Jag minns att både far och mor såg mycket skeptiska ut där de stod på trappan när jag lämnades av. Far som inte var speciellt bilkunnig, såg ändå direkt vad det var för något vi kom åkande med.

– Du har för f-n köpt en kommunistbil, utbrast han irriterat.

Svårt för Bengt att slingra sig undan detta iskalla faktum. Han försökte förklara för far att IFA:n var vad pengarna räckte till.

– Där stod även en fin blå ”Folkavagn” men den var tusen kronor dyrare och dom pengarna har jag inte, så det fick bli den här.

Ibland var far en handlingens man, och där spelade kanske även de kaffegökar som han just druckit ihop med grannen en viss roll för fortsättningen. Far gav order.

– Nu ringer vi till Sjöbo, byter kommunistbilen mot Folkvagnen så lånar jag dig tusenlappen som behövs.

Någon timma senare var allt klart. IFA:n stod i Sjöbo, Bengt och far satt i framsätet på väg mot Hörby medan skymningen föll, omgivna av ett blått rökmoln från sina Bill-cigaretter. Jag befann mig i baksätet smaskande på en ask Tutti-Frutti, glad och lycklig.

Vilken julklapp, två riktiga bilturer samma dag och dessutom i två olika bilar. Kan en jul börja bättre!

Tommy SvenssonSkicka e-post
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons