32 år med Allökören

Det började 1975 med att jag blev tillfrågad om jag var villig att ställa upp som ledare för Allökören. Jag nekade blankt med motiveringen att jag aldrig dirigerat. Bara spelat för dirigent.

Jag fick lite betänketid och såg framför mej en mängd olika scenarion, både positiva och negativa. De positiva övervägde till slut och jag tänkte att detta skulle bli bra tillfällen att pröva min arrangeringsförmåga och eventuella kompositioner.



Det första arret jag skrev för kören var "Jag vet en dejlig rosa", och den första egna kompositionen jag testade på kören var Per Lagerqvists text "Nu löser solen sitt blonda hår". Sedan kom Allan Strandsjö in i bilden som flitig textförfattare och sångare i basstämman. Det blev en lång produktiv tid och många körvisor med Allans texter.

Så lärde jag känna Sven Wessman som har musikförlag på Gotland. Själv kyrkomusiker testade han mina alster och ville ge ut några. Så kom poeten Atle Burman som jag tonsatt många dikter för. På den vägen är det fortfarande.



Boende på Blåherremöllahaciendan som varande fruktodlare i 20 år, hade vi en stuga . Stugan blev min skrivarestuga, och under kommande år bodde två av mina fantastiska kompositionslärare: Sven-Erik Johansson och Lars Johan Werle som med sina lektioner satte fart på mitt musikskrivande. Det har blivit körmusik, stråkkvartetter, klarinettkvartetter, och barnvisor i boken Pysslingarna i Forsakar.

Under alla år har drömmen varit att kunna spela in en grammofonskiva med kören och mina visor. Kören har givit mej denna fantastiska gåva, ordnat sponsorer och skött all administration runt om, och i söndags kom skivan ut lagom till en vårkonsert som blev första trappsteget i min nertrappning som innebär att jag fortsätter som tenorsångare i kören utan ansvar för ledarskapet.



Konserten på konserthuset i söndags blev för mej en drömsekvens som jag kommer att somna med för lång tid framåt.

Sigrid Fogelberg (alt) och Lars Kryger (bas) " konferencierade" säkert och fyndigt på ett sätt som föll publiken i smaken. Christel Norling biträdde mej på dirigentpulten på ett förträffligt sätt när jag ägnade mej åt kontrabasen. Vid pianot en kompis från Malmö, Mats "Bempa" Nilsson som tillsammans med Lars-Arne Färm och mej spelade gladjazz i foajén både före och i mittpausen. Anna-Lena Tideman, denna fantastiska sångerska, Kristianstadstös till börden, numera sånglärare på högskolan i Malmö, gjorde ett bejublat framträdande med Benny Anderssons "Beatrice", tillsammans med sina söner Johan och Jakob, fiol respektive trummor.



Det är en stor glädje att minnas publikens mäktiga applåder, som tillsammans med alla telefonsamtal med beröm som kommit nu i tre dagar. Styrelsens fantastiska jobb för att allt skulle klaffa. Lars och Gunilla Nilsson i spetsen. Ewa Wallmarks jobb med layouten på skivan är också med i min drömsekvens Sigrids pojkar som såg till att det var vackra bilder från Österlen bakom kören hela tiden, och vaktis Micke som tillmötesgående och tjänstvilligt agerade till vår hjälp.

Min älskade Allökörs hittills bästa framträdande kommer att följa mej resten av livet.

Arne Castell

på Josef Castells väg