Individuell frispråkighet före respekt och tolerans?
Det har ju blivit en inte bara nationell, utan nästan internationell debatt, om Lars Vilks rondellhund, som tjänar som travesti av den islamiske profeten Mohammed.
Direkt uppmanar samtliga journalister som kommer till tals i frågan krafttag mot det överdrivna i att utfästa en belöning för mord som konsekvens av ett "utspel av yttrandefrihet" (som i Sverige alltså rättfärdigas av en grundlag). Samtidigt fördömer Sveriges Muslimska Råd hoten som fullständigt orimliga (enligt en artikel i DN 15/9 2007).
Historiskt sett har ju yttrandefriheten varit ett ständigt återkommande slag för demokrati och individuell frihet.
Likaså gör den nu och Sverige vore inte samma land utan våra grundlagar. Men om man publicerar åsikter som ytterst tvivelaktigt bör försvaras av yttrandefriheten – med avsikten att provocera – har man då inte gått för långt?
Jag tycker att det är med något trångsynta ögon vi ser på hoten. Eftersom det finns en mentalitet av "vi och dem" i det gällande fallet så väljer alla som försvarar Sveriges grundlag att ställa sig på Vilks sida och försvara hans agerande, vilket i princip är korrekt då mord är långt mer oacceptabelt än missriktad konst.
Men beakta muslimernas sida av saken. Lars Vilks uttalade avsikt (enligt DN 15/9 2007) var att provocera – enligt egen utsago! Är hans agerande representativt för Sverige?
Är det en anda av internationell tolerans vi uppvisar? Är det en förmåga att acceptera och respektera islam som religion som vi uppvisar?
Vi måste fråga oss själva om vi helhjärtat vill ställa oss bakom någon som har den uttalade avsikten att provocera; en provokation som riktar sig i första hand gentemot muslimer och islam.
Saker och ting bör ju sättas i rätt perspektiv. Många muslimer tar seriöst på sin religion – liksom till exempel kristna också gör. För en person som inte identifierar sig med någon religion kan det liknas vid något annat väldigt intimt i vardagen – till exempel en persons sexuella läggning.
Skulle det förekomma en utställning som med grova uttryck diskrediterade en särskild sexuell läggning skulle det bli ramaskri i Sverige. För muslimerna är förlöjligande av Mohammed på samma nivå – om det inte betraktas som en värre förolämpning.
Men är vi alltså så inskränkta att vi inte kan se muslimernas sida av saken – att vi inte kan se det högst tvivelaktiga i Vilks handlande?
Som sagt, bör våld på alla sätt motarbetas. Men det känns högst förmätet att vi som bor i välfärdsstater dristar oss till att fördöma muslimers reaktioner på en förolämpning av deras religion – utan att för en sekund beakta hur vi själva handlat.
För eftersom en majoritet verkar dela uppfattningen att Vilks är fullständigt fri från skuld så ställer vi oss också bakom hans aktioner och identifierar oss, på en internationell nivå, som en stat som sätter individuell frispråkighet före respekt och tolerans.
Utan vidare uppmaningar tycker jag dock att vi bör betänka hur vi agerar och reagerar i detta fall – och hur vi själva skulle ha reagerat på kränkningar som riktat sig mot en ideologi (tro) delad av många hundra miljoner människor.
Det är ingen liten grupp individer Lars Vilks förolämpar.
Fredrik Hansson
Mest läst på Fria ord
Läsarpulsen
- 1 Han är "bögen på McDonalds"
- 2 Personbil voltade
- 3 Låt mig få leva mitt liv i fred
- 4 HD tar upp tvist efter tågolycka
- 5 Strömmen tillbaka efter brand
- 6 ABK vill bygga 20 våningar högt hus
- 7 Black Cobra tar av sig tröjorna
- 8 VMA vann het derbymatch
- 9 Kristianstads DFF vann mot Tyresö
- 10 18 år för övergrepp på 67 barn
