SD värnar hbt-rättigheter

Att ta saker ur sitt sammanhang är ett effektivt sätt att förvränga andras argument. Det är ett tillvägagångssätt som Sverigedemokraternas politiska motståndare ofta använder sig av.

Så också Gustav Georgson (FP), som i ett inlägg i Kristianstadsbladet (26/7) vill framställa SD:s, och i synnerhet undertecknads, politik som att den vilar på intolerans.



Georgson tar ett citat ur en artikel jag skrev 2003 helt ur sin kontext och lägger sedan in en egen tolkning som medvetet är felaktig, vilket klart och tydligt framgår om man läser min artikel.

Georgson påstår att jag känner avsky för, och får kväljningar av, homosexuella. Läser man min artikel framgår det dock att det jag kritiserade var att Pride 2003 i annonskampanjer lyfte fram små barn och profilerade dessa som sexuellt medvetna. De enda som, utöver SD, protesterade mot sexualiseringen av småbarn i annonserna var barnrättsorganisationen Ecpat, som menade att annonserna talade till pedofiler.

Den sexuella exponeringen av och inför barn har sedan dess fortsatt. I hbtq-tidningen QX skriver man 2008 om årets "mångkulturella dildofajt" där man under tillrop av "akta storkuken" spelade "dildokubb" inför bland andra småbarn.

Min kritik har aldrig riktat sig mot enskilda hbt-personer eller mot sexuella läggningar som sådana. Jag känner själv personer som ryms inom hbt-kategorin och anser självklart att de har samma rätt till sin sexualitet som jag själv har.

Som politiker har jag inga synpunkter på vad folk har för sig i sovrummen. Det är var och ens ensak och inte min. Men när sexualiteten dras fram i offentligheten och även de som inte vill vara en del av den, och som dessutom är för små för att ens förstå den, tvingas vara delaktiga, så måste man kunna kritisera och ifrågasätta.



De flesta homosexuella önskar inte framstå som översexualiserade individer utan respekt för andras sexuella preferenser och för barns integritet. De önskar leva sina liv som vem som helst, även om de råkar ha andra preferenser i sitt val av partner än vad majoriteten har.

Intoleransen mot hbt-personer, som Georgson talar om, har däremot en koppling till den tilltagande islamiseringen av Sverige.

Georgson kunde till exempel skriva om hur Sveriges största muslimska ungdomsförbund bjöd in den extreme imamen Sheik Abdullah Hakim Quick, som anser att homosexuella ska avrättas. Georgson kunde också berätta om den intolerans gentemot hbt-personer som odlas inom vissa muslimska grupper.

Men detta vill uppenbarligen inte Georgson tala om, eftersom han själv kandiderar för ett parti som verkar för fortsatt massinvandring och att Sverige allt mer anpassar sig till den muslimska minoriteten.

Sverigedemokraterna är i dag ensamma om att lyfta detta problem, vilket har gjort att många homosexuella i dag inser att SD är enda värnet i försvaret av västerländska och demokratiska grundvärden inom vilka också sexuella minoriteter inryms.