Tv-serien Lost har bokstavligen gått i graven. Lost var intellektuellt väldigt
stimulerande när det handlade om kvantfysik och tidsresor på den mystiska
ön. Men kärleksparen var garanterat hetero. Hjälten, kirurgläkaren Jack,
hade problem med sina heteroförhållanden.
Den attraktive Boone, som trasslade med sin halvsyster, snudd på incest, var
ende avvikaren. Inte ett enda homopar inom synhåll, inte ens bland de döda.
Tv-bolaget ABC ville sälja med mycket våld, misshandel, mord och så
heterosexromantik.
I dessa Pridetider älskar alla journalister hbt. Så även i detta blad. I
Victoria-yran tillverkades ett särskilt bröllopsnummer – kemiskt fritt från
homo.
Backa tillbaka! Kring 1950 bedrev journalister en hets- och hatkampanj mot
homofiler som påstods ha bildat ligor och var ute efter alla gossar. Det var
Kejne- och Haijbyaffärerna.
Ja, vi hade en homo-/bisexuell på tronen, Gustav V. Han verkade gilla att
pilla på sina chaufförer och adjutanter, det var den stora rikshemligheten.
En hög polischef agerade ombud med utpressningspengarna. Jag skrev
kulturartiklar i Arbetaren på den tiden, men inget om detta.
Men 1951 vaknade jag. Vecko-Journalen och Se hade artiklar om de homosexuellas "högkvarter"
i Köpenhamn och Stockholm. Se skrev om "Sveriges modigaste man"
– Allan Hellman i Lysekil. I Lysekil blev man mäkta upprörd över ett sådant "äckel".
Hellman ville förena alla homosexuella män och kvinnor i Sverige efter
modellen av danska Forbundet af 1948. Han var en av grundarna av det som
sedan blev RFSL. Jag blev nyfiken och tog lite senare kontakt med deras
styrelse. Det var förfärligt hemligt. Jag tycker att RFSL borde instifta ett
Hellmanpris till denne modige mans minne.
Hur många "bögar" finns det? RFSL rörde till det
när man lanserade hbt-begreppet och klumpade ihop homosexuella, bisexuella
och en ytterligt besynnerlig grupp av könsosäkra individer, transsexuella
och tranvestiter i en salig röra.
Socialstyrelsen har bestämt att homo och bi tillsammans bara är fem procent.
Det är väl tryggast så. Även RFSL odlar denna myt – men var finns det
vetenskapliga beviset?
1981, i min psykologexamenuppsats, analyserade jag grundligt, som väl den
förste inom den akademiska världen, begreppet homofobi. RFSL har aldrig
varit särskilt intresserad av forskning kring homosexualiteten, det har jag
själv bitter erfarenhet av. Man vill helst fortsätta och odla sina myter om
den lilla konstiga minoriteten.
Jag har alltid sen 1950-talet stött "bögarnas" kamp, men
jag är ingen "bög". Jag begriper mig inte på män som i
prideparader spökar ut sig till kvinnor. Och var finns alla dessa bisexuella
inom RFSL? Pedofiler behöver psykologiskt och socialt stöd, men är ett rött
skynke för RFSL.
En av våra närmaste släktingar, den lilla dvärgschimpansen, är alldeles vild
och galen i både hetero-, homo- och bisex. Jag tror att vi människor också
kan det om vi vill.
Jag tror att bisexualiteten är en grundläggande egenskap och att bisexuella är
en majoritet! Svara, Socialstyrelsen och RFSL!