Folkpartiet har lyckats ta en stark utbildningsposition i den svenska
politiken. Om det är rättvist när det gäller förskolan, grundskola,
gymnasium och vuxenutbildning må andra debattera. Här vill jag framföra
åsikten att FP och högskoleministern Tobias Krantz (FP) är den fria
akademiska utbildningens dödgrävare.
I dag går Folkpartiet i bräschen för en politisering av den svenska högskolan
som få har lyckats med tidigare. Blott diktatorer i totalitära politiska
system kan sannolikt mäta sig med Folkpartiets framgångsrika politiserande
av den dåtida fria akademin.
En akademi skall vara fri att söka och meddela sin kunskap. Det har
varit tanken och utgör förmodligen ett skäl till att universitet har
överlevt så många politiska regimer och tider. Varken idéer om raser eller
idéer om mänskliga rättigheter skall leda akademin i sitt kunskapssökande.
Däremot kan akademikerna undersöka raser och mänskliga rättigheter, i den
mån de existerar.
Men i Folkpartiets Sverige är inte akademin fri. Här styr Folkpartiet och de
andra lagstiftarna helt oblygt akademins arbete mot dagsaktuella politiska
mål. Enligt deras lagparagraf (Högskolelagen §5) skall akademin verka för
jämställdhet mellan könen, främja lika rättigheter och möjligheter oavsett
kön, sexuell läggning och religion, samt främja hållbar utveckling.
Det kan se oskyldigt ut. Vem vill inte ha jämställdhet mellan man och kvinna?
Men det är det inte. Det innebär med nödvändighet att andra politiska mål
som andra skulle finna goda, inte får någon tyngd.
Notera att högskolan skall inte fokusera internationell förståelse, lika
rättigheter och möjligheter oberoende av klasstillhörighet, eller minska
kärnvapenhotet. Även dessa är politiska mål som många skulle uppfatta som
självklara och behjärtansvärda. Eller de mål som kanske dyker upp om vi
återkommer till tidsandan under 1920-talet, då rasåtskillnad kan bli ett
prioriterat mål.
I dag etableras på högskolor och universitet förfärande verksamheter.
På min nuvarande arbetsplats utsätts lärare, för att behålla sitt jobb, för
en så kallad fortsättningskurs i högskolepedagogik, där de skall lära sig
utforma sin utbildning utifrån genus, mångfald och hållbar utveckling.
Tyvärr är detta inte ett specialfall, utan liknande propagandaverksamhet finns
vid till exempel Lunds Universitet och Göteborgs Universitet. Krantz har
lyckats genomdriva sin politik, att politisera högskolan.
Folkpartiet står inte för bildning och kunskap i högskolevärlden. De planterar
och vattnar glatt sina dagsaktuella politiska mål på den akademiska
frihetens grav.