Det finns mer än en nackdel

Än en gång har Kb:s ledare framhävt ett majoritetsvalsystem med enmansvalkretsar som bra. Kb har dock aldrig skrivit om systemets nackdelar. Det finns en hel vetenskap som handlar om olika valsystems fördelar och nackdelar, och en av de centrala lärdomarna är Duvergers lag; i ett land med majoritetsval så får man två stora partier, och alla de övriga blir nästan alltid irrelevanta. Detta innebär att om Sverige skulle anamma majoritetsval så skulle alla partier utom M och S döma sig själva till sotdöden. Tror Kb verkligen att de skulle gå med på en sådan grundlags-ändring?

Bortsett från detta finns även många nackdelar med majoritetsval. Det centrala önskemålet när man konstruerar valsystem är att det ska uppmuntra väljaren till att säga sitt hjärtas mening, utan taktiserande.

Det går att bevisa att om det finns minst tre valalternativ så är det omöjligt att uppnå detta. Detta kallas Arrows teorem, Nobelpris 1972. Det går dock att visa att olika valsystem skiljer sig drastiskt åt vad gäller hur mottagliga de är för taktiserande. Majoritetsval visar sig vara ett av de allra sämsta tänkbara systemen; Schulze-metoden är bäst.

Kb framhåller att vi kan få en situation där en liten minoritet av väljarna får överdrivet inflytande. USA vsar att majoritetsval garanterar detta – presidentkandidater ägnar mer resurser åt vissa stater. I Nevada (med 2,6 miljoner invånare) spenderade Obama och McCain ungefär 15.8 miljoner $, i Kalifornien (med 37 miljoner invånare) ungefär 7.4 miljoner $ på valreklam. Varför? För att alla visste att demokraterna skulle vinna Kalifornien, men i Nevada kunde det gå hur som helst. Där man har majoritetsval, får små delar av befolkningen i "svängdistrikt" väldigt mycket makt.

En annan egenhet att med majoritetsval kan en kandidat som anses klart sämst av mer än 50 procent av väljarna vinna – om de andra kandidaterna är minst två och tillräckligt likartade. Ett exempel är presidentvalet 2000, där Bush vann och Gore och Nader splittrade rösterna på andra sidan.

I majoritetsvalsystem får även distriktsindelningen stor betydelse. Har man makt över denna så kan man manipulera valutgången kraftigt redan innan första rösten är lagd. Detta sker hela tiden i USA, det kallas Jerrymandering.

I distrikt där en kandidat har en stor majoritet blir valdeltagandet litet med majoritetsval, alla vet att deras röst betyder väldigt lite. (Försök göra en S-valrörelse i Vellinge, eller M i Norrland.) På grund av detta så omväljs långt över 90 procent av alla kongressledamöter i USA, vilket leder till stagnation och fler möjligheter för korruption. Det finns många fler nackdelar med majoritetsval.

Om man vill ha enmansvalkretsar så kan detta naturligtvis kombineras med ett proportionellt system, jag överlåter åt Kb att fundera ut denna lätta sak. Om man vill ha bort kohandeln efter ett val utan tydlig majoritet så kan man be väljarna, inte riksdagsledamöterna, att välja vilken partikonstellation med majoritet som skall bilda regering – detta tar bort småpartiernas kohandelsförmåga.
Peter Gustafsson

Svar: Det finns inget perfekt valsystem, som tillgodoser alla önskemål. Det svenska proportionella systemet prioriterar rättvisa, men är ändå orättvist främst genom blotta förekomsten av en spärrgräns som gör att alla partiers röster inte är lika mycket värda. Men främst handlar det om att väljarnas makt är mindre än i ett majoritetsval i enmansvalkretsar. Väljarna vet inte vad de får.

Gustafsson jämför med USA, men det finns många andra länder som har löst frågan på ett bättre sätt. En tänkbar lösning för att öka väljarnas inflytande är att man har flera valomgångar så att ingen väljs utan att ha en definitiv majoritet bakom sig. Målet kan också uppnås med en möjlighet att rangordna kandidaterna.

Att de politiska småpartierna skulle gå med på en ändring av valsystemet är osannolikt. Men detta är självfallet inget hinder för en fri opinionsbildare att påtala det nuvarande systemets brister, eller att föreslå ett som bättre svarar mot nutidens behov.

Jonas Duveborn, politisk redaktör