Den 15:e oktober var sista sökdagen för vårens utbildningar till
högskola/universitet. Medierna bekräftade samma dag att nya
rekordantagningar är att vänta till våren.
Även i höstas antogs rekordmånga till landets högskolor/universitet. En
betydande orsak är givetvis den höga ungdomsarbetslösheten. Själva tanken på
att alla ska högre utbildning är god, men resultatet av att utbilda alla är
däremot något helt annat.
Vi har redan i dagsläget ett rejält utbudsöverskott på utbildad arbetskraft i
Sverige och rekordantagningarna väntas fortsätta. Arbetsförmedlingen trycker
på att alla arbetslösa ska gå en högskoleutbildning.
De som från början aldrig hade tänkt gå på högskolan sitter där nu i brist på
annat. Det leder i sin tur till att nivån på landets högskolor sjunker
markant. Varje lärosöte får bidrag per godkänd elev. Ska alla uppnå godkänt
måste nivån självklart sänkas. Slutresultatet blir att högskolan numera är
en förvaringsbox för arbetslösa ungdomar. Det bidrar även till en rejäl
snedvridning av Sverige som ett välutbildat land.
Högre utbildning är numera ingen garanti för att slippa gå arbetslös. Det
finns rangordningslistor över vilket universitet man bör gå sin utbildning
på inom bland annat ämnena ekonomi och juridik. Dessa listor är baserade på
anställning efter avslutad examen.
Kraven på dem som väl får ett jobb är omänskligt höga. Du ska helst ha
dubbelexamen, tala minst ett främmande språk och ha en lång
arbetslivserfarenhet.
Vi har under de senaste decennierna bevittnat en utbildningsinflation i
Sverige. Resultatet av de rekordhöga antagningarna leder till en förvärrad
utbildningsinflation som redan i dagsläget är ett betydande problem. Det
finns inte på långa vägar jobb till Sveriges utbildade arbetskraft.
En effekt av utbildningsinflationen är att många högutbildade svenskar söker
sig utomlands på grund av bättre jobbmöjligheter. Den arbetskraften har
utbildat sig på svenska skattebetalares bekostnad för att sedan jobba i ett
annat land vilket i framtiden inte bidrar till Sveriges tillväxt. Ett
misslyckande minst sagt.
Jag är chockerad över att ingen reagerar och inte minst agerar. Någon måste
dra i handbromsen. Om vi fortsätter att anta rekordmånga år efter år kommer
en enorm besvikelse att uppstå bland de studenter som inom några år kommer
att stå utan jobb. Vem ska betala deras studieskulder? Vem ska anställa dem?
Sverige är numera ett land där högre utbildning inte väger så mycket. Slit
lönar sig inte. Jag kommer att göra precis som många andra gör – söka mig
utomlands efter avslutad examen. Gräset är ju betydligt grönare på andra
sidan.