Grumligt om ÄFS-siffror

Det är framför allt SPI, Sveriges Pensionärers Intresseparti, och Sverigedemokraterna som har drivit desinformationskampanjer om Äldreförsörjningsstödet (ÄFS). Syftet har varit att samla främlingsfientliga röster vid riksdagsvalen.

ÄFS gäller för alla som bor i Sverige och är 65 år. Man räknas som boende i Sverige om man planerar att stanna här i minst ett år. Man har rätt till ÄFS om man tar ut alla pensionsförmåner och ändå inte når upp i skälig levnadsnivå.

Lagen om ÄFS trädde i kraft den 1 januari 2003. Avsikten var att föra över de kommunala socialbidragen till ett statligt stöd. När lagen trädde i kraft beräknades ÄFS utgå till runt 10 000 personer. Rätt till ÄFS har i princip endast den som har rätt till socialbidrag, och precis som socialbidraget är ÄFS behovsprövat.

Lagen gäller alltså inte bara invandrare, som Ronald Rosvall felaktigt påstod, utan även svenskar. De svenskar som får ÄFS är oftast sådana som bott i utlandet när de var i arbetsför ålder och därför inte betalt något till pensionen i Sverige.

Som skälig levnadsnivå räknas 4 786 kronor per månad för den som är ensamstående och 4 044 kronor per månad för den som är gift, sambo eller registrerad partner. Därtill tillkommer de faktiska boendekostnaderna, dock högst 6 200 kronor i månaden för ogifta och 3 100 i månaden för gifta. Beloppen gäller 2010, och beräknas med hjälp av prisbasbeloppet.

Man har grumliga syften om man räknar in taket för boendekostnaden till ÄFS. Jag håller det också för osannolikt att någon socialbidragstagare har en boendekostnad på 6 200 kronor i månaden.

En ensamstående med ÄFS kan alltså disponera 4 786 kronor i månaden, och gifta har tillsammans 8 088 kronor att leva för. Det är minsann inte en avundsvärd situation att leva på ÄFS.