Fiskerikontroll och ålamörker

Tyvärr saknar de relevant bakgrundsinformation och innehåller en del missuppfattningar som inte ger läsaren en möjlighet att skapa sig en korrekt bild av frågeställningarna. Länsstyrelsen i Skåne län vill härmed komplettera den bild och de orsakssamband som Bergqvist för fram.

Bergqvists beskrivning att fiskerikontrollen är rigorös och resurskrävande är korrekt. Likaså att enskilda fiskare som inte fullt ut följer dessa regler kan drabbas av relativt hårda påföljder.

I sammanhanget är det dock av avgörande betydelse att känna till att fiskarorganisationerna via sin rådgivande nämnd för Östersjön starkt bidrog till att EU kraftigt skärpte kontrollen av torskfisket.

Syftet var att få stopp på det konkurrensvidriga, illegala torskfisket som förekom i många länder. Givetvis skiljer sig inte dessa regler åt mellan länderna, utan svenska fiskare har samma regler som övriga Östersjöländers fiskare.

Den skärpta kontrollen är troligen den enskilt viktigaste orsaken till att det hårt ansatta östra torskbeståndet i Östersjön kommer miljömärkas som ett långsiktigt hållbart fiskat bestånd. Det är dock viktigt att Sverige fortsätter att driva en linje i EU mot förenklad fiskerikontroll både ur fiskarens och samhällets perspektiv.

Att ålen är utrotningshotad är dessvärre inget överord. De omfattande ålfångster som beskrivs av Bergqvist ger tyvärr inget hopp i den frågan. Ålarna som fångats är resultatet av leken i Sargassohavet för kanske 20 år sedan och merparten har via människans försorg flyttats in i Östersjön i olika utplanteringsprogram.

Den naturliga ålyngeluppvandringen i de vattendrag som mynnar i Östersjöns var redan då minimal och situationen har förvärrats sedan dess. I dag är mängden ålyngel enbart tre procent av vad den var 1980 och den absoluta merparten av dessa hamnar i Biscayabukten.

I de områdena fångas mycket ålyngel som säljas till direktkonsumtion, ålodlingar och för utsättning i bland annat Sverige. Dessa ålyngel kan dock inte vandra upp till oss då det är belagt att ålyngeln som kommer till våra vatten kommer in norr om Brittiska öarna.

Den minskning av fisket som nu genomförs, fortsatta utsättningar av ålyngel och utlovade insatser från kraftverksägarna kommer förhoppningsvis vända den negativa utvecklingen för ålen.

Bergqvist menar vidare att det inte finns några tumlare i Östersjön och att det är forskningen som leder till inskränkningar i fisket. Sanningen är det motsatta. Först när man klarlagt statusen hos de tumlare som faktiskt finns i Östersjön kan man fastställa vilket skydd tumlaren i Östersjön behöver.

Fisket i Östersjön har trots alla problem en framtid och vi kan hjälpa till att bevara vårt småskaliga fiske genom att efterfråga och köpa deras produkter.

Närfångad torsk från Östersjön är exempelvis en mycket miljövänlig fisk att äta, något som många ännu inte uppmärksammat.