Så kallad miljövänlig el är inte alltid så grön som elproducenterna vill ge sken av, skriver Arne Persson, Lund.
I energi- och miljödebatten finns en företeelse som med fog gör skäl för
namnet vindkraftsjukan. Symptomen består i att den sjuke försöker framstå
som en medveten och ansvarstagande förkämpe för miljön med hjälp av
ovederhäftiga, osanna eller rentav dumma uttalanden om vindkraft.
Det senaste exemplet kommer från Ica. I septembernumret av annonsbladet Buffé
kan vi läsa att "fabriken som tillverkar Ica:s frys- och
plastpåsar har övergått till vindkraftsel vid produktionen".
Jaha, tänker man, hur har de då burit sig åt? Har fabriken
elkablar som är direktanslutna till vindkraftverk? Eller har man konstruerat
ett filter för särskilt miljömedvetna användare som kan skilja ut
vindkraftsel från den vanliga strömmen i nätet?
Hur gör man i så fall när det inte blåser och maskinerna stoppar? Låter man då
jobbarna gå hem mot att de arbetar övertid när vindarna friskar i? Vad säger
facket om detta godtyckliga arbetsschema? Eller har man kanske löst
problemet med att lagra elström, så att man kan använda eventuellt överskott
vid behov!?
Och hur har man lyckats hantera de stora extrakostnader som "övergången"
till vindkraftsel fört med sig utan att priset för påsarna skjutit i höjden?
Eller är det precis vad de har gjort?
Frågetecknen är många. Så jag frågade Ica:s kundkontakt. Fick
inget svar. Frågade igen och fick följande svar:
"Vår leverantör HP Plast köper el från Eon. Eon svarar så här på frågan:
All produktion säljs via Elbörsen Nordpool. Därmed får alla kunder fysiskt
en produktionsmix, den nordiska produktionsmixen. Vindel är ett miljövärde
och betyder att vi som elleverantör förbinder oss att leverera vindkraft
till elnätet motsvarande minst den volym (förbrukning på årsbasis) ni köper.
Genom Miljöval bidrar man till ökad elproduktion i och utveckling av
förnybara energikällor:"
Vi kan alltså konstatera att man på Ica inte själva visste vari
den beramade "övergången" till vindel bestod! Man fick
fråga Eon. Och den förklaring man fick därifrån är närmast sensationell. Den
avslöjar nämligen att Eon grundlurat Ica!
Ty det förhåller sig så att alla elleverantörer i
Sverige är skyldiga att i sin produktionsmix ha en bestämd kvot av så kallad
elcertifierad ström, bland annat vindkraftsel. För närvarande utgör
vindkraftsel drygt två procent av Sveriges totala elförbrukning.
För ett så stort bolag som Eon kan man därför på goda grunder
anta att deras produktionsmix innehåller minst två procent vindkraftsel. Man
vågar nog också gissa att ingen enskild kund köper så mycket som två procent
av Eon:s totala leverens till nätet.
Den försäkran som Eon gjort till HP Plast torde de alltså med gott samvete
kunna göra till alla sina kunder! Den förpliktigar till – ingenting! Sysslar
Eon med bondfångeri?
Man kan bara hoppas att Ica inte fått betala extra för sitt skenkontrakt med
Eon och därmed gjort sina plastpåsar dyrare än vad de borde vara. Men för
all del. Det kan kosta att vara sjuk – vindkraftsjuk. Synd bara om
konsumenterna får betala.