Felaktigt om vindkraft

Vindkraftdebatten rasar. I debatten deltar framgångsrikt Föreningen svenskt landskapsskydd (FSL) som sprider för vindkraften negativ och egendomligt felaktig information.

Det är märkvärdigt att erfarna samhällsdebattörer, som Marian Radetzki i Dagens Industri och nu senast, Sven Bergquist i Kristianstadsbladet, låter sig luras.



Sven Bergquists artikel i måndagens Kristianstadsbladet innehåller ett antal mycket lättkontrollerade felaktigheter. Han säger till exempel att stödnivån för vindkraften är 35 öre/kW, när den i själva verket svänger mellan 23 och 27 öre. Den 29 november var noteringen 23,7 öre.

Han säger att vindkraftens effektivitet är 22 procent, i skogsbygd 19 procent. Om han menar den andel av teoretisk maximal produktion man får ut av vindkraftverk är erfarenheterna från skånsk inlandsslätt mellan 25 procent ett vindfattigt år och 29 procent ett normalår. Utvecklingen går framåt, i dag finns på marknaden vindkraftverk som får ut väsentligt mer av de lätta vindarna med marginell kostnadsökning.

Under 2009 producerade de svenska certifikatsberättigade vindkraftverken 2,5 TWh, vilket motsvarar 16 procent av alla elcertifikat. Under förra året kostade därmed vindkraftsatsningen 4 öre per kilowattimme hos svenska elförbrukare, inte 35!

De andra certifikaten går till vattenkraft, biokraft, torvkraft, solenergi och vågkraft. Elförbrukarna subventionerar framför allt biokraft.



Vindkraftsproduktionen gav cirka 650 miljoner kronor i elcertifikat under 2009. Om den produktionen tolvdubblas till 30 TWh blir det 7,8 miljarder, under förutsättning av bibehållet pris, under 2020. Långt under de 300 miljarder Bergqvist anger.

Det finns mycket goda skäl att satsa på vindkraft. Hur man än ser på saken måste den fossilberoende el- och värmeproduktionen fasas ut.

Våra kärnkraftverk är gamla och har dåliga driftdata. Biokraften konkurrerar med annan användning av skog och åkermark. Dessutom måste uttagen begränsas för att kretsloppen ska fungera. Vattenkraften är till den största delen utbyggd.

Av de utsläppsfria produktionsmetoderna är (om inte biokraft räknas in) vindkraften det billigaste alternativet. I investering kostar vindkraften cirka 13 000 kr per kW effekt, vilket ska jämföras med kärnkraftens cirka 38 000 kr (om Finlands Olkiluoto 3 drar 60 miljarder kronor i investering).

När driftkostnaderna, som är mycket låga för vindkraften, räknas in kommer kärnkraftens produktionskostnad att överskrida vindkraftens. Vindkraftverk ger 30 procent av teoretisk kapacitet (om det är rätt placerat i inlandet), vattenkraften kanske 70 procent.

Och kärnkraften? Där är våra erfarenheter inte särskilt positiva. Riskerna med strålning, terroristtillgång till upparbetat uran och slutförvaringen är inte oviktiga. Dessutom är uran en ändlig resurs med begränsad tillgång.

Sven Bergquist, du gör mig besviken. Du har den här gången missat din journalistiska plikt att utöva elementär källkritik!