Först vill jag ge Jonny Fagerström "Koldioxidutsläppen minskar
inte" (12/1) rätt i att förhoppningarna om att antalet arbetstillfällen
knappast kommer att nås.
Däremot var det enligt de förutsättningar som rådde då, en möjlig utveckling.
Orsaken är att den förväntade produktionen av kompletta vindkraftverk i
Sverige inte tagit fart, bland annat på grund av att satsningen till havs
verkar utebli. Trots detta är det cirka 3 000 personer som i dag har
sysselsättning inom vindkraftsbranschen, och fler kommer det att bli.
Som vanligt för Fagerström också fram att vindkraften inte bidrar till att
minska utsläppen, vilket naturligtvis är helt fel då vi inte lever helt
isolerade från omvärlden.
Under 2009 var Sverige nettoimportör av el, till stor del kolbaserad. Detta
innebär att om vi inte hade producerat cirka 3,5 TWh vindkraftsel så hade vi
varit tvungna att importera även denna mängd. Alltså minskade
vindkraftsproduktionen utsläppen av CO2 med flera miljoner ton. Man kan ändå
fråga sig varför Fagerström bryr sig, som företrädare för klimatförnekarna
tror han ju inte att människan påverkar skeendet.
Jag är också frågande till uppfattningen om vilka som har bäst kontroll på
kostnaderna för produktion av el från vinden, några som gör uppskattningar
eller de som verkligen har siffrorna i sina händer, det vill säga de företag
som satsar tid och pengar. Samma resonemang gäller också för potentialen av
el från bioenergi där branschorganisationen Svebio hävdar att det rör sig om
cirka 5 TWh. Svebio har knappast intresse av att ge för låga estimat.
De historiskt låga nivåerna i våra vattenmagasin ger tillsammans med
krånglande kärnkraft naturligtvis ett högre elpris.
Magasinen innehåller nu bara cirka 10 TWh, hade vi inte haft vindkraft så hade
reserven krympt till vad som skulle betraktas som krisläge. Vad det hade
fått för effekt på elpriset är svårt att säga, men det hade inte blivit
billigare.
Och ja, det finns utrymme för minskande subventioner om vindkraften får byggas
på de ställen där det blåser bra och om motståndarorganisationerna genom sin
skrämselpropaganda inte i onödan förlänger beslutsprocesserna.