Nävlingeåsen utarmas

Enligt många inlägg verkar det som om obyggd vindkraft är orsak till landsbygdens utarmning. Danskar, tyskar och stordstadsbor började för 50 år sedan att köpa upp bostäder på landsbygden för att använda som fritidshus.

I Nävlinge socken som är 3,8 kvadratmil finns 210 bostäder. Av dessa är 66 sommarhus, alltså en tredjedel som står obebodda 11,5 månader om året.

Före sommargästernas inträde på landet fanns skolor, bibliotek, affärer, dagis och många andra verksamheter. En landsbygd utan fast boende är en död landsbygd, där inga samhälleliga inrättningar kan fungera.

Argumenten i inläggen är ofta att vindkraften är ett hot mot ytterligare försäljning av hus till sommargäster. Vissa skribenter påstår att sommargäster är en stor tillgång för landsbygden. De är ingen tillgång, de är en katastrof.

Det anges ofta hur fina husen är. Välkomna ut i verkligheten och se. Idyllen med den röda stugan var sann fram till att sommargäster tog över, men av dessa 66 sommarhus är mer än hälften i dag fallfärdiga ruckel som stått utan underhåll i 10-50 år. I vinter har två hus trillat på grund av vanvård.

Trädgrenar växer in genom fönster och dörrar och gräset växer sommartid över fönstren. Fler används endast som skrotupplag, där man dumpar bilar och skräp som man inte får ha i stan.

Det påstås att turistnäringen är så viktig på landet. Under de 61 år jag bott i socknen har här bott gröna vågare, veganer, djurrättsaktivister och otaliga stadsbor, som alla har haft djärva idéer om hur landsbygden ska utvecklas.

Ingen har blivit långvarig, men alla har haft ett gemensamt. De har alla protesterat mot något, kor, gödsle, traktorer, vägar och att vi infödda inte kan allemansrätten när de klampat in på tomten, och nu vindkraft.

Den senaste trenden är att klippare köper upp skogsfastigheter till överpriser. Byggnaderna säljs som sommarhus, skogen blir kalhyggen som förvandlas till granåkrar och sedan tjänar de pengar på jakt. De senaste sex åren har över 600 hektar skog förvandlats till kalhyggen.

Protestera gärna mot tänkt överetablering och felplacerad vindkraft nära bebyggelse, men att protestera mot all vindkraft, överallt, är inte trovärdigt. Det går inte att skylla på att utarmningen av landsbygden är vindkraftens fel när det verkliga hotet mot landsbygden är utförsäljning av alla fastigheter till sommarhus och klippare. Tomma hus ger ingen landsbygdsutveckling och rimligt vore väl att städa framför egen dörr först.

Vad är då värst? Vindkraft, kalhyggen, skrotupplag eller fallfärdiga ruckel? Svaren man får beror på vem man frågar. Dagens särintressen och egoism från alla håll har skapat denna klyfta. Samförstånd och eftergifter är enda lösningen. I en socken i Dalarna gick man samman och vägrade sälja något hus till sommargäster. Trots lägre försäljningspris anser de sig i dag vara de stora vinnarna. De har kvar sin affär, skola, dagis och bibliotek.

För övrigt tillhör Bassköp och Ullstorp inte Nävlinge socken.