Vindkraftens bror duktig

Text: Arne Persson
Publicerad 1 mars 2011 6.58 Uppdaterad 23 mars 2011 23.39

Fria ord.
Kristianstad tar på sig ett oproportionerligt stort ansvar för genomförandet av regeringens nationella vindkraftsplaner. Det skriver Arne Persson, före detta universitetslektor vid Lunds tekniska högskola.
Möjligheten att yttra sig om den nya vindbruksplanen i Kristianstad gick ut den 28 februari. Planen handlar till stor del om att väga intresset för en storskalig, industriell utbyggnad av vindkraften mot andra intressen.

Man väntar sig därför att frågan "Varför vindkraft?" ska inta förstaplatsen i framställningen och att det ges ett uttömmande svar, som man sedan lutar sig mot i fortsättningen. Så är inte fallet.

Frågan dyker upp först på sidan 43 och då med svar i två korta meningar. Varav den ena, om man vill vara snäll, kan betecknas som falsk reklam för industriell vindkraft och den andra helt saknar relevans.

Som svar hade nog läsaren väntat sig en ordentlig genomgång av viktiga vindkraftsfrågor som "Hur mycket el med negativ klimatpåverkan produceras i Sverige?", "Vilket behov har Sverige av vindkraftsel?", "Varför behövs reglerkraft?", "Finns tillräckligt med reglerkraft att tillgå?", "Klarar kraftnätet den planerade utbyggnaden?", "Hur ser ekonomin ut för vindkraft?", "Vad är alternativen till industriell utbyggnad av vindkraft?" och så vidare.

Mest allvarligt är att det ingenstans diskuteras det faktum att vindkraft är en opålitlig kraftkälla och därför behöver ständig back-up. I stället ger planen det förrädiska intrycket att man kan täcka kommunens hela elbehov med vindkraftsel. Så förhåller det sig inte. Ty hur stor produktion av vindel kommunen än har, så kommer ändå dess elkonsumtion att till största delen härröra från andra kraftkällor, nämligen från sådana som tillhandahåller ersättningskraft när det inte blåser tillräckligt.

Huvudinnehållet i vindbruksplanen, med alla sina flotta tabeller, hänger därför i luften. Framtida beslut riskerar att bli dåligt underbyggda.

Kristianstad tar dessutom på sig ett oproportionerligt stort ansvar för genomförandet av regeringens – kontroversiella – projekt om en produktion av 30 TWh vindel i Sverige år 2030. Kommunens mål är 1 TWH, det vill säga 1/30 av målet för hela riket. Men kommunens yta utgör bara 1/360 av Sveriges yta! I Kristianstad vill man alltså vara hela tolv gånger vassare än medelsvensson på att bygga vindkraftverk!

Och för detta är man bland annat beredd att offra stora delar av två unika tysta naturområden – Linderödsåsen och Nävlingeåsen! Strävar man efter att vara "bror duktig" eller är det ren och skär hybris? Eller är det rentav privatekonomiska intressen som trycker på?

Planen är anmärkningsvärt knapphändig med att ange restriktioner för utbyggnaden. Bland annat tycks man helt nonchalera försiktighetsprincipen.

Till exempel fastställer man bullergränsen vid bostäder till det beräknade värdet 40 dB(A), trots att det är välkänt att sådana beräkningar kan slå fel på flera decibel.

Man förtiger att Boverket har ett säkerhetsavstånd för iskastning på ungefär 300 meter för normalstora verk.

Man genomlyser inte det oerhörda intrång – servitut – i grannfastigheterna som ett vindkraftsbygge utgör. Det finns långt mer att beakta än bara skuggor och ljudnivå vid själva bostaden. På en annan del av grannfastigheten kan kanske ljudnivån uppgå till 90 decibel, vilket omöjliggör vettig verksamhet där. Går det att få ett nytt bygglov på ägorna? Utbetalas ersättning för fastighetens värdeminskning?

Nu återstår bara hoppet att kommunens representanter tänker sig för, tar hänsyn till inkomna synpunkter och inte fastställer vindbruksplanen i dess nuvarande undermåliga skick.

Större eller mindre text



60 läsare har reagerat på denna artikel

77% är glada

2% är likgiltiga

0% är nyfikna

22% är arga


Hur reagerar du på "Vindkraftens bror duktig"?
Genom att kommentera på Kristianstadsbladet.se så godkänner du våra regler
Mest läst på Fria ord
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu