Hans Wallmark försvarar det oförsvarbara

2009 exporterade vi krigsmateriel för över 1500 miljoner kronor. Oman, Pakistan och Saudiarabien är några av våra större kunder. Tunisien har fått köpa luftvärnsvapnet Robotsystem 70.

Visst går det att hävda att stora delar av den svenska exporten snarare består av krigsmaterial än vapen. Det handlar om bland annat radar, ammunition och kamouflageutrustning. Men är det en relevant distinktion?

Om den svenska exporten av krigsmateriel till diktaturer som Egypten och Tunisien är så harmlös som Wallmark låter påskina så borde vi kunna sälja samma typ av material till både Iran och Nordkorea. Men jag misstänker att både Wallmark och Nato plötsligt skulle börja skrika högt då. Diktaturer kan nämligen delas in i två grupper: vänner och fiender.

Tidigare socialdemokratiska regeringarna har också sålt krigsmateriel till diktaturer men det aktar sig naturligtvis Wallmark för att påpeka.

Nu bombar Khadaffi upprorsmännen i östra Libyen med hjälp av stridsflyg Frankrike sålt. Större delen av hans vapen kommer från Frankrike, Tyskland, Italien och Storbritannien. Förra året var handelsminister Ewa Björling (m) nere i Libyen för att hjälpa statliga Rymdbolaget att sälja övervakningsutrustning. Att regimen ratade den svenska tekniken bör inte tolkas som att Rosenbad styrs av moraliska överväganden.

Men detta noterar inte ens moderaternas riksdagsman från Kristianstad. I stället lägger han ut villospår. Wallmark skriver om vad den förre socialdemokratiska utrikesministern Sten Andersson sa om Baltikum 1989, och babblar om Venezuelas mediapolitik! Det gör han helt rätt i. Det enda sättet att försvara det oförsvarbara är att gå till offensiven i en helt andra frågor.