Jerker Swansteins lovsång till Region Skånes goda resultat vet inga gränser.
Den borgerliga regionledningens övriga partier sjunger samstämmigt med och
prisar bokslutet för 2009.
Åtminstone väl utvalda delar. Naturligtvis väljer majoriteten den beskrivning
av verkligheten som passar dem bäst, inga överraskningar så långt. Syftet
med detta är solklart. Genom att selektivt beskriva de positiva delarna i
det ekonomiska bokslutet lyfter man fram ett resultat man tror att
medborgarna helst vill ha. På så vis hoppas man få oppositionen att framstå
som olyckskorpar som kraxar om skattehöjning för att rädda en sjukvård som
inte är i nöd. Jerker Swanstein har i sin artikel rätt i en sak; mot
varandra kommer olika bilder av verkligheten att stå.
En mer sansad beskrivning av verkligheten hade varit på sin plats för
den som brukar vilja se sig som ansvarstagande. Det positiva resultatet
beror på att vi under 2009 haft flera större intäkter av engångskaraktär,
något Jerker Swanstein är mer än väl medveten om. Hade vi inte fått dessa
tillskott hade resultatet istället visat ett minus på 173 miljoner.
Att Skåne var en vinnare när staten fördelade den så kallade
kömiljarden 2009 innebär tyvärr inte med automatik att tillgängligheten har
ökat. Tyvärr väntar idag 55 000 människor på att få den vård de är i behov
av. Kömiljarden lär vi inte få ta del av nästa gång, då Jerker Swansteins
något kreativa redovisning av antal frivilligt väntande ledde till ändrade
kriterier för alla landsting.
Var och en förstår naturligtvis det omöjliga i att bygga en
långsiktig ekonomisk planering på tillfälliga intäkter av engångskaraktär.
Varför gör den borgerliga majoriteten ändå så? Jerker Swanstein menar att
oppositionen gör misstaget att stirrar sig blind på den ekonomiska
planeringen, i form av budget, snarare än på de verkliga resultaten. Det
innebär att den borgerliga majoriteten kommit till någon följande slutsatser:
Antingen delar man vår syn på sjukvården som underfinansierad och i
behov av extra tillskott utifrån för att hålla en rimlig kvalité. En annan
slutsats kan vara anser man att sjukhusen i Lund och Malmö egentligen har
stor överkapacitet och att kvalitén därför inte kommer att bli lidande av de
nu lagda sparbetingen. Om alternativ två är det riktiga är det befogat att
ställa sig frågan varför dessa besparingar är så svåra att genomföra.
Det finns anledning till fortsatt oro över den ekonomiska utvecklingen
för sjukvården i Region Skåne. Att tro att den som sjunger den vackraste
sången vinner valet är att underskatta väljarna. Att utelämna de verkliga
orsakerna till det positiva resultatet är att föra väljarna bakom ljuset.
Vi Socialdemokrater tar risken att framstå som trista då vi inte vill
vara med och sjunga falsk lovsång. Vi är övertygade om att de 55 000 köande
patienterna och medarbetarna i verksamheten inte känner igen bilden av en
ekonomi som blomstrar och en sjukvård med överkapacitet. Vi föreslår en
skattehöjning med 60 öre för att säkra kvalitén i den skånska sjukvården.