BP och Shell – lika som bär?

Katastrofen är ett extremt exempel på hur illa det kan gå när oljebolag tillåts förminska riskerna med sin verksamhet och myndigheterna inte ställer hårda miljökrav. Det finns paralleller – och viktiga lärdomar att dra – för alla som är involverade i Shells aktuella provborrningar efter fossilgas i Skåne.

Så sent som i februari i år skrev BP i en rapport till amerikanska myndigheter att det "i princip är omöjligt" att en olycka kan inträffa som skulle leda till allvarliga skador på natur och djurliv.

Även efter att olyckan inträffat uttalade sig BP:s talesperson David Nicholas till nyhetsbyrån AP att det som hänt var "osannolikt". Trots att det precis hänt.

Tage Danielssons sannolikhetsmonolog om kärnkraftsolyckan i Harrisburg från 1979 har nog aldrig varit mer aktuell än i dag. För det är onekligen som han säger om sannolikhetskalkyler i den berömda monologen. De är inte detsamma som sanningar och de blir väldigt olika före och efter.

Nu, efter det att katastrofen skett, visar det sig att amerikanska myndigheter gav BP dispens från krav på en detaljerad miljöanalys. Katastrofen är alltså resultatet av en kombination av felkalkylerade risker, tillmötesgående myndigheter samt dålig ingenjörskonst när det gäller att bedöma konstruktionernas hållfasthet och vattnets krafter. Låt oss sluta att kalla det för en "olycka" och lära av det som hänt.

Oljebolaget Shell har hos myndigheten Bergsstaten mutat in 20 procent av Skånes yta och därmed fått ensamrätt att söka efter fossilgas i den skånska alunskiffern, som ligger på upp till tre kilometers djup.

Provborrningar har hittills inletts i tre kommuner på Österlen. Trots omfattande protester och överklaganden ända upp till Miljööverdomstolen har Shells provborrningar inte gått att stoppa.

Inga direkta risker finns för att vattnet förorenas, enligt Shells egen arbetsbeskrivning. Samtidigt har Sweco presenterat en lista på cirka 40 riskmoment när man borrar. Vidare saknas erfarenheter från provborrningar i liknande bergart som den skånska. Så frågan är hur säkert man vet allt detta?

Blir utvinning av fossilgas i Skåne aktuell så tas gasen upp med en relativt ny och starkt ifrågasatt teknik som kallas hydraulic fracturing. Tekniken innebär att skifferlagret sprängs sönder genom att man under högt tryck sprutar ner stora mängder sand, vatten och cirka 300 kemikalier i borrhålen. När skiffern krossas frigörs den fossila gasen. Men vad vet vi, egentligen, om vad som på lång sikt händer med kemikalierna i berggrunden?

En sak är säker. Tillåts utvinning av fossilgas ur den skånska skiffern så är det en storskalig och oåterkallelig process. Det går inte att "backa bandet".

Oljekatastrofen påminner oss om hur viktigt det är att lagstiftare och myndigheter både ställer hårda miljökrav på oljebolagen och följer upp dem – vare sig bolagen heter BP och verkar i Mexikanska golfen eller Shell och verkar på Österlen.