Kärnkraftsavfall blir kommande naturkatastrof

Det största miljöhotet i Sverige är våra kärnkraftverk. Inte nog med att det kan hända fruktansvärda olyckor. Avfallet från våra tolv reaktorerna har efter 40 år i drift fortfarande inte kunnat lagras på någon slutdestinationsplats. Varje år ökar avfallsmängden.



Hur farligt och miljöförstörande radioaktivt avfall är visar problemen från Tyskland. I Asse vid Braunschweig har man under 1970-talet grävt ner 126 000 tunnor med radioaktivt avfall i ett saltbergverk.

Nu rinner saltvatten in i gruvan, tunnorna börjar rostar och fräts sönder. Tunnlarna håller på att rasa samman och försvårar saneringen. Allt avfall måste hämtas upp under svåra tekniska förhållanden. Radioaktiviteten ökar ovanför marken.

Tunnorna måste slutförvaras någon annanstans, men man vet inte var? Omflyttningen är beräknad till 2-3 miljarder euro (ungefär 25-35 miljarder kronor).

Vad händer här i Sverige med allt avfall, eller vid ett haveri? Ju äldre ett kärnkraftverk blir, desto närmare är vi till en katastrof. Konstruktioner och byggnader förstörs på lång sikt genom atomstrålning.

Därför måste vi avveckla alla kärnkraftverk, som Sveriges befolkning har röstat för och fasa ut dem efter ålder och ersättea dessa omgående med alternativ energi, och inte som FP med Jan Björklund i spetsen propagera för ännu mer kärnkraft, med ännu mer avfall till följd.

Kolkraft från Danmark är inte så smutsig som man gör gällande. Man har kunnat rena koldioxidutsläppen med 60 procent, målet är att nå 80 procent.

All alternativ elproduktion är bättre för våra kommande generationer än lager fulla med atommull som måste lagras i hundratusentals år och förgifta jorden. Bort med kärnkraftverken!