Till Sverigedemokraternas försvar

Jonathan Lindborg (C) antyder i "SD:s linje går inte ihop" (16/2) att Sverigedemokraterna (SD) inte är ett demokratiskt parti, eftersom dess partiledare Jimmie Åkesson förordat avskaffande av Diskrimineringsombudsmannen.

Själv är jag inte sverigedemokrat, men detta synsätt är anmärkningsvärt. Lindborg menar att det är viktigt i ett "demokratisk samhälle" att människor inte diskrimineras med anledning bland annat av sexuell läggning och könsöverskridande aktiviteter (till exempel transvestitism). Att "inte bli diskriminerad" anger Lindborg är en "mänsklig rättighet".



Förutom att begreppet "mänskliga rättigheter" i sig kan ifrågasättas som en närmast religiös föreställning om hur människor bör behandlas, kan det konstateras att till exempel sexuell läggning och "könsöverskridande aktiviteter" inte finns med i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, eller i Europakonventionen, och knappast heller var avsedda att skyddas 1948 – 1950, då dessa dokument antogs.

Kan man verkligen tolka begreppet demokrati som Lindborg? Var Sverige ingen demokrati före Europakonventionens upphöjande till lag år 1995, eller rentav före nya diskrimineringslagen den 1 januari 2009? Vilka minoritetsgrupper som ska anses skyddsvärda och inte, är något som inte är statiskt, utan utvecklas hela tiden. Sådan utveckling – eller kanske tillbakagång – är också nödvändig i en demokrati, och det hör till den demokratiska processen att debatt sker och att olika åsikter finns angående individers och gruppers skyddsvärdhet.

Att, som Lindborg, slå fast att vissa angivna minoritetsgrupper måste skyddas, och att ett samhälle som inte skyddar dem är odemokratiskt, får stå för honom själv och hans personliga övertygelse. I vanliga fall måste den som anser sig kränkt och förfördelad själv väcka talan i allmän domstol. DO:s uppgift är att föra dessa personers talan, och låta staten bära det ekonomiska ansvaret.

Enligt Lindborgs resonemang var Sverige ingen demokrati före 1986, då DO inrättades. Onekligen medför DO:s verksamhet kostnader, till gagn för enskilda personer, på skattebetalarnas bekostnad. En politisk minoritet måste få ifrågasätta riksdagens beslut och myndigheters effektivitet och funktion.

SD måste, i ett öppet och demokratiskt samhälle, kunna kritisera denna myndighet utan att betraktas som odemokratiskt. Om något är en "mänsklig rättighet" så är det rätten till sådan kritik.