Saklig och trovärdig vinddebatt?

Jag har har tagit del av inkomna yttranden i anledning av den pågående revideringen av Kristianstad kommuns vindbruksplan.

Vid en genomläsning så slås man av att det blir svårt för beslutsfattarna att beakta och ta till sig alla dessa invändningar som framförts, men framförallt att pröva sakligheten i argumenten, antingen är de är ensidigt för eller emot.

Men några "tunga argument" i norra delen av kommunen synes sakna relevans eftersom personerna ifråga bor upptill 5 kilometer från de föreslagna områdena.

Å ena sidan står markägarna, i viss mån uppbackade av statens intentioner och mot dessa alla vindbruksmotståndarna som kanske inte är så många till antalet, men där förmågan att hantera det skriftliga och talande ordet är större än grunden i sakargumenten.



Bakom undertecknare kan titlar som landskapsarktekt, universitetslektor, civilingenjör m fl i bygden okända förekomma. Även flera familjemedlemmar som har anknytning till det politiska etablissemanget förekommer bland kritikerna, men som bor på ett "betryggande avstånd". Det intressanta är att se att motståndarna använder alla de motargument som till synes går att uppbringa och som används i den dagliga debatten.

Självklart sker detta på bekostnad av sakligheten. Några exempel kan nämnas: I ett visst område, klassat som riksintresse och där undertecknad rör sig hela året om, har det nämnts att friluftslivet lider skada. Mycket sällan ser man någon som uppehåller sig i skogen och i så fall någon bärplockare från orten. Varje år brukar det "dyka upp" en ensam skidåkare, också den från orten.

Mycket beror på att det inte finns några vägar som är tillåtna för allmän trafik och cirka tre km till närmsta bebyggelse. Invändningen att i detta sammanhang varna för att kommunen går miste om betydande turistintäkter, är kanske också lätt att avfärda.

Ett gäng med motorcrossmotorcyklar passerar däremot terrängen så gott som varje helg, säkert ganska obekymrade om vindkraft.



Att skogsfågel som tjäder och orre skulle ta skada, förtjänar inte heller att beaktas eftersom jag tyvärr inte sett någon på de senaste tjugo åren och allmänt betraktas som utdöd i området. Det är synd om kommunens handläggare om de inte läser på och besöker de aktuella områdena.

Skämttecknaren kan säkert med lite fantasi sätta sina bilder i skogen av en död orre eller av kommunchefen som står där ensam i skogen med håven och kammar in turistintäkter. Man kan ju också se sommartorparna sitta hemma i storstäderna och genom sin webbkamera ta in bilden från ortens snurrande vindkraftverk.

I övrigt ser man ju att de flesta friluftsmänniskor i dag är försedda med öronmusslor joggande fram, sannolikt med ett starkare brus i öronen. Skogsfolket bär av säkerhetsskäl ständigt skyddshjälm med hörselskydd. Frågan om vilka som uppfattar vindkraften sus kvarstår – i vart fall är det knappast sommarstugeägarna på 4-5 km:s avstånd.

Sluligen en uppmaning till kommunens beslutsfattare. Besök de olika områdena och bedöm själva den verklighet som ni möter och värdera efter detta sakligheten och trovärdigheten i de argument som framförts. oavsett från vilket håll de kommer.