Säljer ut svensk jämställdhet

Gästkrönikören Marianne Ekdahl, som 9/3 skrivit om "Rättvisekrav drabbar många", är en EU-fanatiker som i många år försvarat de mest omöjliga förhållanden i EU och nu mammaledighetsdirektivet. Vi har kommit långt på vägen mot jämställdhet.

Så är inte fallet i en rad andra EU-länder, för vilka förlängningen av minimiledigheten vid barnsbörd från 14 till 18 veckor är en vinst. Och det är ju bra.

Samtidigt införs emellertid en föreskrift att mamman måste vara hemma i sex veckor efter förlossningen. Detta ingrepp i föräldrarnas bestämmande beskriver Marianne Ekdahl så att "Svensk millimeterrättvisa ska inte få stoppa ett förslag som kan förbättra villkoren för miljontals kvinnor i Europa".



Marianne Ekdahl försöker lägga en dimridå över EU:s evinnerliga klåfingrighet. Hon talar om att det finns två principer, en om "det jämställda föräldraskapet" och en om "hur välfärdssystemen ska förbättras över hela Europa". Och när motsättning uppstår så får den första principen vika!

Men vari består motsättningen? Är det omöjligt att köpa jämställdheten samtidigt som välfärden ökas? Nej naturligtvis inte. Men Marianne Ekdahl försöker inbilla oss att det är så.

Och vilka vinner på det? Uppenbarligen kommer förslaget att förbättra för kvinnor i Tyskland, Frankrike, Österrike, Spanien, Grekland, Belgien och Nederländerna. Kanske till och med några fler länder.

Men vad är det som utmärker flera av dessa länder?

Jo, ett mer patriarkalt samhälle där kvinnans frigörelse möts med – för att begagna ett understatement – med misstänksamhet, ett samhälle där kvinnan hålls hemma och inte har förvärvsarbete och egen ekonomi, ett samhälle där katolska kyrkan framhåller att kvinnans roll är som barnaföderska och hemslavinna. Det är detta som Marianne Ekdahl inte vill att vi skall se och avfärdar som millimeterrättvisa.

Mammaledighetsdirektivet i denna form leder tvärtemot vad Marianne Ekdahl säger till att kvinnor Europa runt hålls kvar i en ojämlik position där mannen dominerar familjen. Det är omoraliskt att ytterligare fixera kvinnor vid spisen och barnsängen genom falska argument om att förbättra välfärden för kvinnor. Och att använda kvinnodagen som avspark för detta är enligt min mening synnerligen arrogant. Alltså det går mycket väl hand i hand att förbättra för kvinnor i samhället och samtidigt garantera jämställdhet i föräldraskapet.

I långa loppet förutsätter dessa två principer varandra. Och Marianne Ekdahl skall inte inbilla oss något annat!