Grön skattechock hotar oss alla

Grön skatteväxling har blivit grön skattechock, inte tu tal om saken. Miljöpartiet kombinerar numer höjda skatter på exempelvis energi med höjda, i stället för sänkta, skatter på arbete. Det är ett sätt för MP i riksdagen att närma sig sina samarbetspartier, inte minst Vänsterpartiet, som man tidigare stod ganska långt ifrån i dessa frågor.

När Elisabeth Jörgensen (MP) skriver (12/3) att "den gröna skattepolitiken har varit känd sen länge", undrar jag vad hon menar.

Det är klart att vi som arbetar med politik varje dag vet vad MP föreslår i riksdagen, men jag tror inte att väljarna ännu uppmärksammat MP:s kraftiga vänstersväng i rikspolitiken. Men faktum är att deras senaste budgetförslag talar sitt tydliga språk – skatten ska upp för alla.



Det är ganska välkänt att MP vill straffbeskatta bilister, men att partiet vill göra det mycket dyrare för företag att anställa unga är det nog inte så många som vet. Eller att MP förespråkar högre inkomstskatt för bland annat sjuksköterskor, busschaufförer och lärare. För att skattehöjningarna ska låta rättvist kallas dessa yrkesgrupper för höginkomsttagare. Undrar hur många som håller med om den definitionen?

MP får backa gång efter gång för att anpassa sig till de röda partierna i vänsteralliansen, inte minst till Vänsterpartiet. Nu senast fick de gröna backa i frågan om avdrag för hushållsnära tjänster, rut.

Avdraget har till dags datum inneburit att fler än 11 000 jobb har skapats eller blivit vita. Människor har gått från utanförskap eller osäkra svartarbeten till anställningstrygghet och framtidstro. Vänsterpartiets Lars Ohly sa tvärt nej till fortsättning av den framgångsrika reformen och både S och MP tvingades lägga sig. Men Sverige har inte råd att tacka nej till nya jobb!



Miljöpartiet hade kanske en mer utvecklad miljöpolitik än andra partier för 10-15 år sedan – men i dag ägnar sig partiet åt överbudspolitik.

När regeringen genomför stora miljösatsningar skriker MP efter mer, oavsett storleken på satsningen. För de gröna står och faller med att vara just MILJÖ-partiet och riskerar att bli irrelevant när de andra partierna kommit ifatt och gått om. I kärnkraftsfrågan blir detta extra tydligt.

De gröna vill hellre ha smutsig el från tyska och danska kolkraftverk än koldioxidneutral svensk kärnkraft. Att svensk basindustri dessutom skulle drabbas mycket hårt av en snabbavveckling av kärnkraften är en viktig aspekt som man inte får glömma bort.

En röst på Peter Eriksson (MP) och Maria Wetterstrand (MP) är:

ºen röst för kraftigt höjt bensinpris.

ºen röst för höjda skatter för vanligt folk.

ºen röst för smutsig kolkraft.

ºoch en röst på Lars Ohly (V).

Det är alltid spännande att se hur de olika partiernas valaffischer kommer att se ut. Miljöpartiets affisch i årets val skulle kunna se ut så här: "Gärna höjd skatt på koldioxid, men först en rejäl skattehöjning för vanligt folk!"