Väljarna avgör reformens öde

Replik till Urban Widmark (M) och Lars-Göran Wiberg (C) angående "Rot och rut är här för att stanna" (13/3).

Jag har några frågor och några invändningar angående ert inlägg.

ºNi presenterar siffror där ni anger hur många arbetstillfällen som skapats på grund av avdragen och hänvisar till företagarnas beräkningar. Jag är lite nyfiken på hur dessa siffror har räknats fram så jag skulle uppskatta om ni redovisade detta.

ºNi skriver att Mona Sahlin (S) ställer sig positiv till hushållsnära tjänster. Detta innebär ju inte att man behöver bejaka rutavdraget, eller hur? Vidare skriver ni att flera högt uppsatta socialdemokrater är positiva till rutavdraget. Detta är väl egentligen inte relevant. Jag förmodar att det finns åsiktsskillnader även inom era partier.

ºNi skriver också att vänsterpartierna var beredda att ta till nästan vilka medel som helst för att rädda 3 200 arbetstillfällen på Saab. Ni utelämnar de jobb hos underleverantörerna till Saab som också hade hamnat i farozonen. Beträffande medlen som vänsterpartierna ville använda var det väl främst att de ville subventionera bilbranschen genom höjda skrotningspremier – något som för övrigt gjordes i Tyskland – vilket alliansregeringen ställde sig kallsinnig till.

I övrigt gällde väl meningsskiljaktigheterna de statliga lånegarantierna, där oppositionen tyckte att alliansregeringen agerade för sent. Rätta mig om jag har fel. Påståendet att man som motståndare till avdragen inte skulle tillskriva jobben inom bygg- och servicesektorn något värde är ju direkt oförskämt.

Då skulle jag kunna påstå att ni inte värdesätter de jobb som finns inom bilbranschen eftersom ni avstod från att subventionera denna. Men sådan pajkastning ägnar jag mig inte åt.

Slutligen skriver ni att syftet med avdragen är att göra svarta jobb vita. Detta är ju att kapitulera för före detta skattefuskare. Vilka signaler sänder detta ut?

Jag var blåögd nog att tro att ni syftade till att skapa "nya" jobb.