Avskaffa religionskunskapen
En livsåskådning kan innesluta tro på gud(ar) men behöver inte göra det. En livsåskådning kan vara helt individuell men behöver inte vara det; många kan dela samma livsåskådning.
En religion är ett sammanhängande trossystem kännetecknat av tro på viss(a) gud(ar) och/eller, övernaturliga företeelser med speciella ceremonier, ritualer och levnadsregler. En religion är per definition ett kollektiv men det kan finnas individuella tolkningar och tillämpningar.
Om dessa två definitioner råder det i huvudsak samstämmighet men alla delar inte dem. Vi gör det; de är utgångspunkterna för vår fortsatta argumentation. Livsåskådning är alltså för oss ett religionerna överordnat begrepp.
I grundskolan undervisas i ämnet religionskunskap enligt en kursplan från 2000. Denna har starkt fokus på kristendomen. Kursplanen tillsammans med läroböckerna och läraren formar den kunskap som eleverna ska ta till sig för att nå de angivna målen där ett är att "mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåret … kunskaper om kristendomens påverkan på det svenska samhället, dess grundläggande värderingar, traditioner, konst och litteratur …".
Ett studium av ett urval läroböcker visar på många resonerande framställningar men också på att kristendomen är om inte alltings måttstock så i varje fall dess bollplank trots att en lärobok skriver att "I Sverige är det numera bara ca tio procent av befolkningen som betraktar sig som kristna". Hur lärarna behandlar ämnet är naturligtvis mycket individuellt men att kristendomen har en mycket stark ställning i undervisningen i religionskunskap torde vara ovedersägligt.
Skolverket har utarbetat ett förslag till ny kursplan där denna särställning principiellt tas bort. Det är enligt vår uppfattning ett stort steg i rätt riktning. Man behöver inte lära sig kristendomens dogmer eller ritualer för att bibringas förståelse för dess roll i samhällsutvecklingen.
Men hör ämnet hemma i det som fortsatt ska heta religionskunskap?
Nej, enligt vår uppfattning bör kristendomens roll i Sverige belysas i historieämnet. Till historieämnet förs då också alla övriga religioner. Med en sådan förändring blir livsåskådning kvar som ett renodlat filosofiskt ämne med ökat fokus på existentiella frågor och mänsklig samlevnad (etik och moral).
Överordningen av religion med dess inslag av gudatro måste brytas i ett sekulärt samhälle. Religiös fostran är inte skolans sak. Vill föräldrar ge sina barn en religiös fostran är det deras val med ett ansvarsfullt hänsynstagande till den unga människans fria vilja. I detta ligger också att religiösa friskolor inte ska tillåtas.
Vi har en stark tro på den enskilda människans förmåga att finna sitt eget sätt att förhålla sig till de existentiella frågorna. Det gäller också den unga människan. Skolan har där ett stort ansvar att hjälpa ungdomarna att finna sina egna svar. Därför ska skolan fokusera på livsåskådning i stället för religionskunskap.
Kjell Arvedson
Bengt Göransson
Gunilla Nilsson
Karen Sejer Kristensen
på uppdrag av tolv undertecknare, Humanistiskt nätverk i Kristianstad
