Vem är Nytebodaskogen till för? Frågan ställdes av Per-Ingvar Johnsson (C) (15/3). Hans förslag innebär att skogen bör röjas och gallras så man – efter 80-120 års skötsel – får en ny högstammig pelarsal av granar.
Gamla fina pelarsalar är mycket trevliga besöksmål. Men de tar också mycket lång tid att skapa. Jag håller med Johnsson att man borde bevara/skapa högstammig skog för rekreation, men jag håller inte med om att Nytebodaskogen är ett lämpligt ställe att göra det på.
Rekreationsskogar bör avsättas nära tätorter. Fin närmiljö är viktig för de boendes hälsa och för att det ska vara attraktivt att bosätta sig där.
Det finns i dag många medelålders, äldre skogsbestånd, ofta kommunalt ägda dessutom, nära tätorterna i nordöstra Skåne. Sådana bestånd borde väljas i första hand. De är ofta fina redan i dag, och kan bli riktigt mäktiga inom ganska få år om man låter dem stå kvar och växa.
Nytebodaskogen hyser en mängd arter (främst svampar och insekter) som bara finns kvar i skogar som aldrig kalavverkats. Därför har skötselmålen i den gamla timmerskogen sedan 30 år tillbaka varit "fri utveckling", det vill säga skogen ska utvecklas mot ett urskogsliknande tillstånd där träd av olika åldrar och trädslag står blandade. Efter barkborreangreppen är målet inom räckhåll.
Det finns enstaka stora granar som överlevt angreppen. Mellan dessa spirar plantor av gran, björk och bok. I större stormfällningsbrötar kommer ek och tall som älg och rådjur inte kommer åt att beta. Som barrurskog är Nytebodaskogen en unik tillgång för forskning, undervisning, naturvård och turism i Skåne. I den variationsrika urskogen är dessutom risken för framtida barkborreskador minimal.
Johnsson föreslår att man borde ta bort nerfallna träd för att bli av med granbarkborrarna. Detta måste vara ett missförstånd. Döda granar som varit döda mer än en sommar duger inte längre som föda åt granbarkborren.
Där lever i stället ett myller av andra vedinsekter och svampar som tillsammans bryter ner veden. Dessa arter utgör ingen fara för växande granskog – tvärtom, de bryter ner veden till näring som skogen behöver för att växa och må bra.
Ett annat missförstånd är att Nyteboda skulle ha "unika förutsättningar för en högväxt granskog". Hur höga träden blir beror på en kombination av markens bördighet och trädens ålder.
Bördigheten (boniteten) i Nytebodaskogen är ganska genomsnittlig för nordöstra Skåne. Låter man bli att slutavverka når granarna med tiden en ansenlig höjd.
Nytebodaskogen är till för den mångfald av arter som har svårt att överleva i kulturskogen och för forskare, naturintresserade turister och allmänhet som vill se hur en riktig urskog ser ut.
Samtidigt vill jag understryka behovet av promenadvänliga skogar för vardagsrekreation, men dessa bör ligga nära tätorterna.