De senaste åren har det skett mycket märkliga saker. Övervakningssamhället har kommit en närmare. Företag och myndigheter vet mer om dig än du själv vet. Hur många meter toalettpapper du gör av med håller ICA och COOP reda på. Det har införts flera lagar i Sverige, IPRED, FRA och andra som påverkar den information som rör dig.
Senast nu så stoppades ett lagförslag i EU som innebar att USA skulle få tillgång till information som skickades mellan bankerna med SWIFT.
Det är en mycket tunn linje man balanserar på och vilken information myndigheter och företag ska ha tillgång till dig som privatperson. För informationen kommer att användas, frågan är bara till vad? Vi behöver ha spaning mot yttre och inre hot, en bra underrättelsetjänst, men inte till vilket pris som helst.
Antipiratbyrån vill nu att man ska kunna skicka ut varningsbrev till misstänkta fildelare, ja just det misstänkta, inget krav på bevis eller rättsprocess. Hur hade du tänkt om du hade fått ett sådant brev?
Frågan är hur mycket vi ska låta privata aktörer blanda sig i hur rättsamhället skall vara och agera polis och i även detta fall kunna påstå att du begår lagbrott.
Att övervaka människorna i samhället är fel, det är som att öppna ens post och läsa den, något som jag inte tror Posten gör.
IPRED gör att privata företag kan själva agera poliser, något man kan ha åsikter om när man söker på Youtube på "Henrik Pontén leker polis", vilket ställer frågan hur långt privata aktörer får gå. Pontén företräder ändå Antipiratbyrån.
Det måste redovisas för oss vad företag och myndigheter sparar om oss, likaså hur det säkerhetsställs att det inte används i fel syfte, per automatik.
Lagstiftningen avseende upphovsrätten måste ses över. Ja det ska finnas upphovsrätt och de som skapar ska även få betalt för sina alster. Men det krävs förändringar och nya modeller som fungerar i ett globalt perspektiv. En hållbar situation och en kulturpolitik som fungerar praktiskt måste till.
Det behövs resurser till vårt rättsamhälle, för vi ska inte hamna i en situation där vi väljer att låta de privata aktörerna ta över polis och domstolsväsendet.
Att gå mot ett samhälle där mer och mer information samlas in om dig och mig blir en farlig väg, särskilt den dag då det samkörs och kommer i fel händer. För i slutändan sitter en person och granskar materialet och det man har sett glömmer man inte och frågan är vad man gör med den informationen i ett annat sammanhang?
Frågan måste upp till debatt igen.