Folksagan om Mäster Skräddare

Du kommer väl ihåg berättelsen, folksagan, om Mäster Skräddare. Den handlade om en liten man som gick till skräddaren med en liten bit tyg.

Han frågade skräddaren, som satt på bordet och sydde, om han kunde få en rock sydd av det lilla tyget. "Det går bra" svarade skräddaren och den lille mannen fick beskedet att rocken skulle bli färdig på lördag.



Och han tackade ödmjukt skräddaren och kom tillbaka på lördagen och frågade om rocken var färdig och fick till svar att "det bidde ingen rock". "Det bidde ett par byxor" som skulle bli färdiga nästkommande lördag. Och den lille mannen kom tillbaka lördagen för att få veta att "det bidde inget par byxor".

"Det bidde en väst" och så fortsatte det lördag efter lördag. "Det bidde ingen väst" "Det bidde inga par vantar" för att slutligen få svaret "Det bidde ingenting." – "Jaså, bidde det ingenting"? Sa den lille mannen. "Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare." Och så gick den lille mannen och kom aldrig mer igen.

Något att fundera kring för FN- och EU-tjänstemän med anledning av klimatkonferensens i Köpenhamn tillkortakommande. FN och EU är organisationer till bredden fyllda av välbetalda statsvetare och vetenskapsmän. Av dessa befattningshavare har vi väljare rätt att kräva att de sinsemellan kommunicerar sina förslag till beslut så väl att ingen skugga vare sig faller eller riskerar att falla på utomstående, till exempel norska Nobelkommittén eller närvarande företrädare för de olika nationerna. De politiskt valda har rätt att kräva respekt av sina tjänstemän.

Jag vill påstå att konferensens resultat var väntat av det välinformerade folkflertalet i enbart vårt land. Kinas och Indiens cirka 2 500 000 000 (två och en halv miljard) människor, som lever på en standard avsevärt lägre än vår borde ha fått våra välutbildade i varje fall högavlönade tjänstemän att ifrågasätta om en konferens överhuvudtaget var berättigad. Tro, tycks tjänstemännen ha baserat sina förslag till beslut på. Tro, det må vara hänt i kyrkan.

Inom politiken skall man veta. Därefter är det politikernas val att acceptera eller förkasta förslag till beslut.