Med anledning av Jan Jonssons svar till mig (18/6) kan jag bara konstatera att
det vore trevligt om vi förhöll oss till vad den andre skrev.
Problemet med att uppskatta sysselsättningsutvecklingen har tidigare varit att
man kunnat studera antalet som formellt är sysselsatta, men dessa inkluderar
även personer som till exempel är sjukskrivna.
Tack vare Alliansens sjukförsäkringsreform har ett stort antal
människor som tidigare befann sig i sjukskrivning kunnat komma tillbaka till
arbete.
Att andelen sjukskrivna har blivit färre blir tydligt i den kortperiodiska
sysselsättningsstatistik som Jonsson hänvisar till även om jag inte tror att
det var vad han ville förmedla till Kristianstadsbladets läsare.
Genom att SCB, som jag skrev i mitt föregående inlägg, har börjat redovisa ett
direkt mått på antalet som arbetar blir det mer överskådligt. Att utgå från
första kvartalet 2007 blir inte helt rättvisande eftersom sysselsättningen
då var betydligt högre än första kvartalet 2006. Men låt gå, även om vi
jämför första kvartalet 2007 med första kvartalet 2010 är utvecklingen
positiv. Antalet personer i arbete var första kvartalet 2007: 3 941 800, och
första kvartalet 2010: 3 974 900.
Trots att alltså världen har genomlevt den värsta ekonomiska krisen sedan
1930-talet har Sverige klarat sig bra. Regeringen har fört en bra politik
och jag tycker det är märkligt hur Jonsson gör allt för att svartmåla
Sverige trots att vi klarat oss bättre än de flesta andra länder i Europa.
Alliansregeringen har genomfört mycket för att råda bot på den höga
ungdomsarbetslösheten, men man bör vara ödmjuk. Trots att Alliansen bland
annat tagit initiativ till att bygga upp en lärlingsutbildning samt gjort
det billigare för företagare att anställa unga finns det fortfarande mycket
att göra.
Tyvärr drabbas unga extra hårt i lågkonjunkturer, men när nu Sverige
återhämtar sig finns det goda chanser att utvecklingen kan vändas.