I Kristianstadsbladet den 5 juni fick Christer Nylander (FP) medge att han
farit med osanning om förre statsministern Göran Perssons höftledsoperation,
under en debatt mot mig på Österänggymnasiet. Nej, Göran Persson gick inte
före i några köer, som Nylander påstått.
Och nej, Persson opererades inte på det privata Sophiahemmet, utan på det
offentliga Södersjukhuset.
Gott så. Men sedan kan Nylander ändå inte motstå frestelsen att fortsätta att
snaska ner både sig själv och den politiska debatten, genom att i stället
börja tala om Göran Perssons ryggbesvär (!), som Persson liksom tusentals
andra fått hjälp med efter en vanlig remiss från företagshälsovården. Han
gick inte före i några köer då heller.
Nylander, kan du inte glömma Göran Persson nu en stund, och i stället tala om
sakfrågorna i hälso- och sjukvården?
Under den här mandatperioden så har 150 vårdplatser försvunnit i Skåne.
Antalet anställda har minskat med 1 300. Samtidigt står nu 57 000 människor
i kö och väntar på vård i Skåne.
Allt fler känner att de inte kan lita på den offentliga vården, och känner sig
därför tvingade att teckna privata vårdförsäkringar. Kvaliteten i den
offentliga sjukvården sjunker, och under kommande mandatperiod väntar ännu
mer drakoniska nedskärningar.
Om de borgerliga ska klara det underliggande underskottet på en halv miljard
kronor i Region Skåne utan skattehöjning, så måste de göra sig av med
ytterligare minst 1 000 anställda.
Samtidigt så har den borgerliga regeringen öppnat upp för gräddfiler i den
offentliga vården, där offentliga sjukhus – exempelvis Södersjukhuset i
Stockholm – också tar emot försäkringspatienter. Det innebär att de som kan
betala får vård snabbare än andra. Det blir en mycket ojämlik sjukvård.
Det är ironiskt: när till och med USA under Barack Obamas ledning går i
riktning mot en jämlikare sjukvård, så driver de borgerliga i Sverige vårt
land åt motsatt håll. Den bästa sjukvården blir i allt större utsträckning
förbehållen dem som kan betala för sig.
Vi socialdemokrater anvisar en annan väg. Alla ska ha rätt till den bästa
tänkbara sjukvården, oavsett plånbokens tjocklek. Det tycker vi är viktigare
än skattesänkningar. Om detta borde sjukvårdsdebatten handla.