Fria ord

Asylpolitiken är ett bedrägeri

Fria ord

Rätten att söka asyl finns inskriven i artikel 14 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Att åtnjuta fristad innebär inte rätt till permanent bosättning i asyllandet. Det handlar enbart om skydd så länge hotet om förföljelse kvarstår.

När hotet upphört förutsätts den tidigare skyddsbehövande återvända till sitt hemland. Ännu in på 1970-talet propagerade FN-representanter för att personer som beviljas asyl skall återvända hem när skyddsbehovet upphör. Asylmottagningen har aldrig varit avsedd att vara en invandringssluss.



1975 beslutade riksdagen att Sverige skall vara ett mångkulturellt land. Svenska folket tillfrågades aldrig. Pådrivande var Socialdemokraterna som hoppades på invandring av nya "proletära" väljare som ersättning för de S-väljare som alltmer började identifiera som medelklass och presumtiva borgerliga väljare.

Gemensamt för Socialdemokraterna och de borgerliga partierna var en önskan om att Sverige skulle utvecklas till ett mer internationellt präglat samhälle.

Den homogena svenska befolkningskulturen med stark känsla för det svenska landet och den svenska identiteten sågs av politikerna som en belastning. Men politikerna fann på råd. Invandring av personer från utomeuropeiska länder med samhällsvärderingar som var mycket främmande förväntades brytas ner svenskarnas uppfattning om Sverige som ett svenskt land.

Under senare delen av 1970-talet inleddes så förvandlingen av Sverige till mångkulturellt land. Uppenbarligen trodde man att en öppen invandring skulle ogillas av svenskarna varför man i stället valde att låta invandringen ske via asylhanteringen. Asylsökande med asylskäl beviljades permanenta uppehållstillstånd det vill säga var välkomna som medborgare i landet Sverige.

Asylhanteringen hade förvandlats till en invandringssluss. Ryktet om det generösa invandringslandet spreds och snart strömmade asylsökande – både skyddsbehövande och personer utan skyddsbehov – till Sverige.

Det "fiffiga" med att skaffa invandrare via asylprocessen är att politikerna kan marknadsföra invandringen som en humanitär insats för flyktingar. På den senaste tiden har asylinvandringen kompletterats med arbetskraftsinvandring – naturligtvis från utomeuropeiska länder och med samma politiska syfte som asylinvandringen.



En mycket stor del av de asylsökande saknar pass när de kontaktar svenska myndigheter. Många presenterar uppdiktade asylskäl som tillhandahållits av de människosmugglare som transporterat dem till Sverige. Under 2009 avslog migrationsverket 63 procent av asylansökningarna med motiveringen att de saknade asylskäl. Det är alltså en härva av vilseledande uppgifter som möter Migrationsverkets handläggare när de skall avgöra rätten till asyl. Möjligheterna att göra ett säkert urval bör rimligtvis vara begränsade.

Det är ett brott mot asylrätten att använda asylmottagningen för att rekrytera deltagare till det mångkulturella projektet. De asylsökande som verkligen är i behov av skydd och därför inte anser sig behöva tillgripa uppdiktade asylskäl riskerar att bli felbedömda i en handläggningsmiljö där osanning är norm.

Asylhanteringen borde omgående övergå till att enbart bevilja tillfälliga uppehållsstillstånd. Därmed kommer antalet asylsökande både med och utan asylskäl att minska dramatiskt.

Riksdagsledamöternas – M, FP, C, KD, S, MP, V – projekt för förvandling av Sverige till ett mångkulturellt land är ett angrepp på den svenska befolkningen. Influenserna och kraven från de nya mångkulturella medborgarna kommer att rasera den värdegemenskap som generationer av svenskar varit med om att bygga upp.